TokyoTrip

Masumi-Chan! Träffade i Shanghai 2007-2008 när jag var och hälsade på Arvid.  Dessutom personen som lärde mig staka fram mitt första "Hajimemashite" och "Itadakimasu!!!" på ett fik någonstans i Shanghai. Har inte snackat mycket alls med henne sedan dess, lite på facebook då och då bara. Ändå så blev jag glad när jag fick höra att hon skulle förbi Tokyo några dagar. Så vi bestämde oss för att ses och dra ut och äta i Ikebukoro och se vart kvällen bar av.

Nu visade sig Ikebukoro inte vara den bästa platsen just denna dag att bestämma träff på. Det kändes ovanligt fullt med folk även för att vara Tokyo, fast jag skulle snart förstå varför. Det tog säkert minst 20 minuter att hitta varandra fast vi stod på i stort sett samma ställe. Det tog ytterligare 30 min att ta sig över gatan. Någonting är verkligen på gång här. Mer och mer poliser, avspärrningar, mer folk....

Sen slår det mig, fan är inte det där japans premiärminister som håller tal? Och mycket riktigt, Taro Aso himself. Inte så konstigt att det var uber packat. Det är val dagen efter, får se om han sitter kvar. Försökte lyssna medan vi trängde oss igenom folkmassan men kan ärligt talat säga att jag inte förstod ett enda ord av vad han sa, lite coolt att ha sett honom dock =D

Till slut hittade vi i varje fall ett ställe att sätta oss och käka på. Snackade mest Shanghai. Känns konstigt att det nästan är 2 år sedan jag var i Kina. Känns på något sätt som det var igår. Efter att ha käkat lallade vi runt lite i Ikebukoro.

Slängde iväg ett e-mail till Tobias och kollade vad de planerat för kvällen. Izakaya så klart, något som jag redan kände på mig, så vi åkte iväg till Kinshicho och mötte upp dem. Fick ett eget litet rum med plats för 6 pers. Vilket vi efter lite diskussion valde att kalla ställets VIP rum. Jag var mer inne på att det var städskrubben dit de slängde oss blattar så att vi inte skulle synas. Fast VIP rum klingar lite bättre faktiskt.

Varje bord på stället hade ett timglas. Vad detta timglas nu egentligen är till för är okänt för oss. Det var dock inte direkt svårt att komma fram till att vi kunde använda det till diverse dryckeslekar. Farligt.

Trots detta så blev detta inget stort fylleslag, alla höll sig på en bra nivå.

Efter detta, Karaoke. Tappat en man, men vi rullar på ändå. Sjöng på i två timmar. Karaoke börjar kännas lite gammalt nu, men det är fortfarande rätt kul. Blev lite mer variation på låtarna denna gång dock då det visade sig att Adit och Terrorist-San var höjdare på att sjunga japanska låtar i alla möjliga genrer.

Jag och Tobbe avslutade pampigt med Rikki - Suteki da ne från Final Fantasy 10. Vilket säkerligen rörde alla djup i själen då vi är sådana underbarn när det kommer till att sjunga.

Och så slutar en riktigt lyckad kväll.


Til next time!