TokyoTrip

Inte varit på Ravefest sedan sommaren 2008, och innan det så minns jag inte ens när jag senast gick. Hur hittar man ett rave i Japan utan kontakter? Genom Mixi! Det japanska Lunarstorm som Goddie bjöd in mig till. Bara att ta sig in på mixi kräver inbjudning, japansk mobil att bekräfta igenom samt en vanlig mail att bekräfta medlemskapet med. Letade lite på nätet innan utan att hitta något men hade helt glömt att mixi kanske kunde vara användbart till något. Nu har jag inbjudningar till fester varje helg. Och det är nästan bara namn alla som någongång varit insatt i det hela känner igen. Alien project, CPU, GMS, Eskimo, Talamasca osv. Grymt! So far so good.

Så med line-uppen Space Buddha, Void, Sun Project kunde jag inte banga, fast jag var tvungen att gå själv då ingen ville haka. Om Mark klarade att gå på rave själv när han var 15 så klarar fan jag också det när jag är 24!

Var med gott humör jag gav mig av mot Ariake. Det är sjukt grym utsikt från tåget som mer eller mindre svävar fram ut mot Odaiba. Videon visar var jag menar med att sväva fram. Speciellt grymt är det när Rainbow Bridge lyser upp med Tokyo Tower bakom sig (47s)

(inte min film)

Väl framme! Hade inte tagit med mig någon vägbeskrivning. Det såg tillräckligt lätt ut att hitta till på Google maps.

Hittar, möts av en säkerhetsvakt större än umm...

Väl inne. Spanar runt. Inte så mycket folk. En lobby, två stora dörrar in till dansgolvet. In på golvet, fortfarande jäkligt dött men DJn pumpar för fullt. Han var jävligt grym. Men det var folktomt. Jag röjde varjefall, påminnde mig lite om när jag spelade i Vitabergsparken. Ovärdigt tomt!

Ljudet var något massivt, kvällens hittils absolut största överasskning. 10/10 utan tvekan! Men ljuset? Kanske 7 absolut max 8/10

Det lunkar på, köper en öl, kvällens första. Klockan slår 24, Slider går upp på scen. Hade aldrig hört talas om honom innan jag visade ett kort på biljetten för Mark. Lyssnade lite på youtube innan och snubben verkade tung. Nårgra japaner skriker hysteriskt SRAIDA under den korta tystnade då artisterna byter av varandra.

Slider var riktigt tung faktiskt, men frågan är om DJn innan inte var vassare. Ut i lobbyn igen. Som nu förvånansvärt är full med folk. Samtliga tjejer ser ut som från Purikura afficher. Blonderade översminkade.

Nu går Sun project upp. Inleder med Dance of The Witches. Bam!

Ljudet e brutalt paj för att jag stod för nära högtalaren med min lilla skit digikamera. Fast vid 1:39 hör nog några vad det är för låt =)

I varje fall. Nu har det vällt in en massa folk. Det börjar med att jag får en blick av någon random brud, ler tillbaka, varpå det glider upp någon skev snubbe med glasögon bredvid mig och stirrar lite på mig, utan att säga något. Nu skulle inte någon svartsjuk pojkvän eller vad det nu skulle kunna vara skrämma mig, jag menar, en blick bara liksom! Om det inte var för att han var tatuerad över hela överarmarna. Tatueringar har en koppling till Maffian här, man har inte stora tatueringar som vanlig civil. Vänder mig om, ser att en annan precis likadan står precis mig. Glider undan, tittar ner i marken bara.

Går och pissar. Snubbarna bredvid, bar överkropp, helt tatuerade. Snortar helt öppet o drar ut medan jag står o pissar. Ut, ena snubben ligger på golvet medan hans polare skriker saker som jag inte förstår o garvar.

Nu är Space Buddha uppe på scen och kör. Överblickar golvet, kommer fram till att runt 50% av alla killar där inne är tatuerade och inte direkt försöker dölja det. Att i stort sett alla man går förbi står o fifflar med sina knarkpåsar, snårtar från nycklar, tomma nässprej burkar och allt vad man nu kan komma på. Welcome to Shabu Shabu land! Maffian styr knarket i det här landet och skulle jag gissa till hur stor del skulle jag inte gissa på 98% eller 99% utan 100% oavrundat. Jag skiter i om folk knarkar, men kombinationen ya-ku-za och junkie är lite skrämmande. Inte direkt så att man går fram och hälsar och byter nummer.

Under hela den här kvällen försökte ingen heller kränga något som man skulle kunna tänka sig på en sån här fest. De var inte där för att sälja sitt smuts, de var där för att det var deras fest. Rakt av.

Jag kan vara kaxig och stöddig men det finns en gräns. Hitta ingen plats där jag kände för att stå längre. Det är ingen som tjafsar eller bryr sig det minsta om mig, så länge jag inte stör dem kommer de inte störa mig. Men det kändes ändå inte tryggt. Vad ska jag göra om någon flippar? Säga att det inte var jag som kasta?! haha.

Gav upp festen efter halva Voids speling, de sög ändå. Det enda bra de spelade var ettl litet medley från The punishment skivan.


Festen tar slut, folk drar vidare till någon efterfest där Sun Project ska spela igen. En plats som så passande heter K-Hole. Men det finns inte på min världskarta. Jag ska hem, och jag ska hem nu.

Tåget, Kent, En lättnadens suck

Aldrig igen i Japan! Om inte Infected kommer hit...