TokyoTrip

Rubriken behöver inte tas så allvarligt. Men visst kom det lägligt. Kanske nästan lika grymt lägligt som Röd kunde sudda ut Tillbaka till samtiden och allt.

Jag är i Seoul, Korea nu. Jag kommer inte skriva om Korea heller då detta är en Japanblogg. Men jag lägger upp några bilder när jag kommer tillbaka till Tokyo.

Det är dags att gå in i något sorts avslutande läge nu.
Face it, det är över. Men även om det är över så är det mycket som kommer hända de sista dagarna.

Från och med nu kommer alla kvarvarande inlägg vara dedikerade kring avslut.

Och vissa avsked kommer nog vara värre än andra.


Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder
och just nu
vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma
genom dimmorna här

Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din

Du ger mig inga löften
och du ställer inga krav
för att du vet exakt
vad jag klarar av

Du ser mig som en jämlik
jag beter mig som ett barn
En ängels tålamod
En djävulsk envishet

Du tänkte alltid längre än det ögonblick när det händer
och just nu
kan vi se vår framtiden ett högteknologiskt konstverk
genom dimmorna här

Din varma slitna hand den sluts försiktigt omkring min
och tar mig med

Du ska lämna mig här ensam
Du ska lämna mig igen
Du måste lita på mig nu

Det är inte bara rädslan
som har bundit mig vid dig
Du måste lita på mig

Tänk på att du lärt mig allt var stolt över ditt verk
och spela en sång för oss
för gamla tiders skull