TokyoTrip

Råkade av misstag vinna uttagningen i klassen för några månader sedan till finalen i skolans tal/konversations tävling. Tror folk röstade på mig i den deltävlingen för att jag helt enkelt är den roligaste personen i klassen och på grund av det så spelade det faktiskt inte någon roll att jag läste innantill. Eller så är det helt enkelt så att alla jävlades och röstade på mig. Vilket som är ok för mig.

Drog in Tobbe i skiten och skrev, om jag får uttrycka mig som jag skulle göra med min informella vardagssvenska, en riktigt "äggig" dialog, full av svensk sarkasm och ironi.

Därför kom nervositeten ganska snabbt krypande när man kom upp på scen och såg ledningen längst fram med sina heldöda, apatiska ansikten sitta och spana in än. Med penna och papper redo att såga allt vi sa. (De som sitter på främre raden, bild 3)

Dessa människor kan omöjligt förstå min humor var det enda jag kunde tänka på, hur kunde jag tänkt så fel när jag skrev manuset. Vi är körda. Fan.

Vi presenterar oss. Stundens ögonblick, Tobbe drar första repliken som så snitsigt är "Grattis till första pris i Manabis Talartävling" Innan jag ens hinner dra mitt "Arigatou gozaimasu" till svar har aulan börjat asgarva. Inklusive de iskalla kostymnissarna på första raden. Då släppte nervositeten mer eller mindre helt, alla våra skämt, grymma som beiga, gick hem.





Det slutade varjefall med att vi tog hem 理事長賞　(Rijichoushou), översatt Board Chairman's Prize. Cirka 500 kronor, samt ett fult diplom. \(^_^)v