Tokyo Game Show, Förfesten, Uppladdningen! Del 1/3
Fredagen den 25e september, T-Minus 1 Day
Tokyo Game show, världens näst (som jag så snällt fick påpekat) största nörd mässa. E3 i USA är större, men orka tänka på sådana detaljer.
Vaknar tidigt, har terminsprovet i skolan 9-13. Detta prov mer eller mindre avgör om man får gå upp en klass nästa termin eller gå om. Rätt viktigt med andra ord. Magkänslan efter kunde varit lite bättre men det är nog med rätt stor säkerhet inga problem. Nötte ju plugget varje dag i stort sett i september.
Väl ute från skolan, åker iväg till Shinjuku för att möta upp Christoffer och hans japanska polare Ichiro som kommer från Nagano bara för att gå på mässan. Jag har inte träffat någon japansk nörd än sedan jag kom hit. Med positiv betoning på nörd. Kan slå hål på myten att alla japaner spelar tv-spel och kollar på anime. Ingen av de tjejer jag bor med hade till exempel hört talas om Tokyo Game Show tidigare. Faktum är att de flesta japaner man träffar jobbar väldigt mycket, eller studerar väldigt mycket. Förutom det skumma folket i Harajuku, Yoyogi då, men det blir ett annat inlägg, någon annan gång.
Vi hade innan planerat en storslagen match i Heroes of Might and Magic 5, men då Christoffer inte tog med sin dator stod vi utan planer. Övervägde att dra ut. Men först av allt var vi tvungna att åka till Akihabara och inhandla en biljett till TGS åt Ichiro då jag totalt glömt bort att göra detta i veckan.
Här blev det en totalvändning av planerna dock. Då vi alla är helt entusiastiska, eller fett genki som jag säger, och laddade inför morgondagen och inte har några planer för kvällen. I Akihabara möts vi av en total överexponering av Final Fantasy 13, reklamen har dragit igång på riktigt! Stora skärmar med trailers, posters etc.
Vad får den här kommersen för effekt på oss tre??
Jo vi impulsköper en Play Station 3!
Det gick liksom inte att stå emot. Christoffer ger första tecknet på att ge vika för frestelsen. Jag pushar på ordentligt, Ichiro pushar inte på då han är japan och alldeles för vänlig. Men man ser att han är sugen. Och vips så äger Christoffer en PS3 och har gjort hattrick då han nu har Wii, Xbox360 och PS3.
Det går så långt så att jag bär påsen då jag fått för mig att det går för långsamt när de andra bär den på vägen hem.
Och det blir en riktig spelfest. Soul Calibur 4 var spelet vi köpte. Hela huset engagerades till och från. Jag och Christoffer tömmer ett 6-pack med 33cl bira var. Svordomarna och segerropen avlöser varandra. Fan det är precis som att vara tillbaka i Sverige och sitta och spela Smash med grabbarna. Bara att ingen förstår förutom Christoffer när jag blir riktigt lack eller glad. Men kroppsspråket talar för sig.
Efter att ha kommit fram till att jag är absolut sämst på Soul Calibur 4 och ölen tagit slut drog vi och käkade. Ville inte riskera en baksmälla och paja morgondagen. En sak står klart dock, jag behöver en egen PS3a här, Snart, hur snart vet jag inte. Men absolut senast den 17e december då FFXIII släpps. Och jag kommer nog gå så långt att jag köper en fast jag redan har en i Sverige. Men då vill jag tillägga att PS3 bara kostar runt 2000 SEK här.
Sen trängde vi ihop oss i mitt minirum och slaggade. Med förväntningar högre än.. än... jag vet inte vad!
Fortsättning följer.....!
Åka Tåg! ♪♪
Jag vet vad ni alla tänker nu, vilken jävla drömrubrik! Känner hur allas förväntningar steg i taket bara av att läsa rubriken.
Och det gör de med all rätt! Nu när jag väl tar mig lite tid att skriva så är det just detta jag väljer att ta upp. Tycker till och med att jag fick till det ordentligt den här gången.
Blir mycket pendlande för mig, dagligen. I början av resan bodde jag ju en bit ut i Okegawa och fick pendla över en timme varje morgon för att komma till skolan. Tåget, på väg in mot stan fylldes då varje morgon sakta men säkert på. Till slut blir det så fullt att man sitter helt fast, vilket tog ett tag att vänja sig med. Första gången i ren skräck. Höll i mig för allt jag var värd. Till slut kommer jag på mig själv, varför håller jag i mig? Släpper försiktigt taget, långsamt. Inget händer, jag sitter så fast att det inte spelar någon roll. Och då lutar jag dessutom nästan 45grader. Sakta men säkert har man dock vant sig vid dessa tåg, här följer lite tankar angående det hela.
1. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med händerna!
I början körde jag med att jag höll i handtagen. Men då man blir rätt slut i armarna eftersom det mer eller mindre blir omöjligt att ta ner dem kom jag fram till att denna strategi inte är hållbar. Man vågar inte riktigt ha händerna nere heller. Så nu kör jag, när det är riktigt packat, armarna i kors med händerna på axlarna. Funkar fint!
Denna vagn är ca 40% full skulle jag uppskatta!
2. Rensa bort all skitmusik från I-Podden
En annan sak som jag gjorde redan efter några dagar var att rensa bort allt som var mellan skit och dugligt och började köra på shuffle. Detta eftersom det bara är att glömma att man kan byta låt. Och om du inte låser ipodden kommer den nästan garanterat höja o sänka o byta låt lite som den känner för.
3. Ha något att blockera med
Jag har nästan alltid väska med mig också när det är fullpackade tåg. Inte för att jag gör så medvetet utan för att det främst är morgorna det är så här och då jag åker till skolan. Den fungerar som en utmärk block om man ser att man är på väg att hamna ihoptryckt med någon skabbig gubbe. Det var faktiskt ett ganska stort problem i japan just med äckliga gubbar som tafsar på folk i de fullpackade tågen. Detta har i sin tur lett till att det finns Women-only vagnar på vissa tåg, vissa tider.
4. Alla får plats principen är helt accepterad
På stationerna är allt så organiserat, folk köar till tågen, radar alltid upp sig perfekt. Att folk tränger sig händer inte. När det kommer till att stiga på tågen så gäller en alla får plats princip. Vilket jag försökt illustrera under:
Först har vi organiseringen
Följt av hur man stiger på
Och alla får plats! Alltid! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt, "Nej för fan, det här är helt omöjligt" Men likt förbannat trycker alla sig in. På i stort sett samtliga stationer jobbar en hel arme av folk med att se till att tågen går som de ska. Vid Ueno, där jag åker ifrån på morgorna nu, är det en "Eki-in" per vagn. Deras uppgift är mer eller mindre under den här tiden på dygnet att se till att alla dörrar stängs ordentligt.
5. Skyll ALDRIG på att tåget var sent om du är sen
Att skylla på att tåget var försenat när man kommer sent till skolan eller jobbet fungerar inte heller. Det är nämligen så att om tågen är försenade så delas lappar ut på vardera station där det står klockslag och drabbad linje. Dessa godtas då som anledning, varjefall av vår skola. Utan lapp är man stekt dock. Grejen är att tågen är inte sena här. Jag har råkat ut för ett sent tåg en gång, och det som tidigare kändes som fullpackat fick en ny dimension.
Det är helt ok, och det är läskigt hur snabbt man anpassar sig. Jag tar utan problem en tupplur på tåget. Senast på vägen hem från Kamakura totalsov jag i stort sett hela vägen hem.
Var på väg hem från Shibuya med första tåget i helgen. Får sittplats, hamnar mellan två brudar, som båda däckar efter cirka två stationer. Det hela blev till slut något som liknande en pingis match då tjejen till höger slog huvudet mot min axel då tåget startade och den andra bruden ramlade in i väggen. När tåget sedan stannade ramlade hon på mig istället och den andra krockade med den andra väggen. Och så fortsatte det. I 13 Stationer! De var rätt söta, men den ena sov med helöppen mun och den andra luktade askkopp. Jag skulle vilja sett krocken dock, efter jag stigit av och det plötsligt inte fanns någon att luta sig mot.
Jag tror det summerar mina tankar kring att åka tåg! Och jag tror att det är första gången jag faktiskt känner att ett inlägg blev helt komplett!
Och det gör de med all rätt! Nu när jag väl tar mig lite tid att skriva så är det just detta jag väljer att ta upp. Tycker till och med att jag fick till det ordentligt den här gången.
Blir mycket pendlande för mig, dagligen. I början av resan bodde jag ju en bit ut i Okegawa och fick pendla över en timme varje morgon för att komma till skolan. Tåget, på väg in mot stan fylldes då varje morgon sakta men säkert på. Till slut blir det så fullt att man sitter helt fast, vilket tog ett tag att vänja sig med. Första gången i ren skräck. Höll i mig för allt jag var värd. Till slut kommer jag på mig själv, varför håller jag i mig? Släpper försiktigt taget, långsamt. Inget händer, jag sitter så fast att det inte spelar någon roll. Och då lutar jag dessutom nästan 45grader. Sakta men säkert har man dock vant sig vid dessa tåg, här följer lite tankar angående det hela.
1. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med händerna!
I början körde jag med att jag höll i handtagen. Men då man blir rätt slut i armarna eftersom det mer eller mindre blir omöjligt att ta ner dem kom jag fram till att denna strategi inte är hållbar. Man vågar inte riktigt ha händerna nere heller. Så nu kör jag, när det är riktigt packat, armarna i kors med händerna på axlarna. Funkar fint!
Denna vagn är ca 40% full skulle jag uppskatta!
2. Rensa bort all skitmusik från I-Podden
En annan sak som jag gjorde redan efter några dagar var att rensa bort allt som var mellan skit och dugligt och började köra på shuffle. Detta eftersom det bara är att glömma att man kan byta låt. Och om du inte låser ipodden kommer den nästan garanterat höja o sänka o byta låt lite som den känner för.
3. Ha något att blockera med
Jag har nästan alltid väska med mig också när det är fullpackade tåg. Inte för att jag gör så medvetet utan för att det främst är morgorna det är så här och då jag åker till skolan. Den fungerar som en utmärk block om man ser att man är på väg att hamna ihoptryckt med någon skabbig gubbe. Det var faktiskt ett ganska stort problem i japan just med äckliga gubbar som tafsar på folk i de fullpackade tågen. Detta har i sin tur lett till att det finns Women-only vagnar på vissa tåg, vissa tider.
4. Alla får plats principen är helt accepterad
På stationerna är allt så organiserat, folk köar till tågen, radar alltid upp sig perfekt. Att folk tränger sig händer inte. När det kommer till att stiga på tågen så gäller en alla får plats princip. Vilket jag försökt illustrera under:
Först har vi organiseringen
Följt av hur man stiger på
Och alla får plats! Alltid! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt, "Nej för fan, det här är helt omöjligt" Men likt förbannat trycker alla sig in. På i stort sett samtliga stationer jobbar en hel arme av folk med att se till att tågen går som de ska. Vid Ueno, där jag åker ifrån på morgorna nu, är det en "Eki-in" per vagn. Deras uppgift är mer eller mindre under den här tiden på dygnet att se till att alla dörrar stängs ordentligt.
5. Skyll ALDRIG på att tåget var sent om du är sen
Att skylla på att tåget var försenat när man kommer sent till skolan eller jobbet fungerar inte heller. Det är nämligen så att om tågen är försenade så delas lappar ut på vardera station där det står klockslag och drabbad linje. Dessa godtas då som anledning, varjefall av vår skola. Utan lapp är man stekt dock. Grejen är att tågen är inte sena här. Jag har råkat ut för ett sent tåg en gång, och det som tidigare kändes som fullpackat fick en ny dimension.
"Den minsta tidsenhet som används i Shinkansens tidtabeller är inte minuter utan sekunder, med en exakthet på 15 sekunder. Ett tåg kan alltså ha t.ex. avgångstid kl 10:07:15 eller kl 10:07:30. Den officiella definitionen på ett försenat tåg är att det inte ankommer på exakt rätt tid, inga marginaler tillåts.
Under 2003 var genomsnittsförseningen 12 sekunder för Tokaido Shinkansen." Source
SJ, SL, Connex eller vad fan ni nu heter, ni har något att lära er.
6. Kan du, sov.
Det är helt ok, och det är läskigt hur snabbt man anpassar sig. Jag tar utan problem en tupplur på tåget. Senast på vägen hem från Kamakura totalsov jag i stort sett hela vägen hem.
Var på väg hem från Shibuya med första tåget i helgen. Får sittplats, hamnar mellan två brudar, som båda däckar efter cirka två stationer. Det hela blev till slut något som liknande en pingis match då tjejen till höger slog huvudet mot min axel då tåget startade och den andra bruden ramlade in i väggen. När tåget sedan stannade ramlade hon på mig istället och den andra krockade med den andra väggen. Och så fortsatte det. I 13 Stationer! De var rätt söta, men den ena sov med helöppen mun och den andra luktade askkopp. Jag skulle vilja sett krocken dock, efter jag stigit av och det plötsligt inte fanns någon att luta sig mot.
Jag tror det summerar mina tankar kring att åka tåg! Och jag tror att det är första gången jag faktiskt känner att ett inlägg blev helt komplett!
Kamakura 鎌倉
Area: Kamakura 09-09-21
Party: Jag, Simon, Japaner, Finnar och Fransmän
Mission: Sightseeing
(Text)
(Mer text)
Oundvikliga Zelda associationer
(Ännu mer Text)
En utflykt som kan summeras med: Mycket promenerande のに mycket trevligt. Nytt folk är dessutom alltid kul.
Detta inlägg kanske uppdateras, men jag tvivlar lite på det. Anledningen att jag inte orkat skriva något är för att jag helt enkelt inte hinner, vilket känns lite trist, men så är det. Skulle lätt kunna publicera en best-seller som bara handlar om helgen som varit.
^^;
Ayu! 浜崎あゆみ
Ayumi Hamasaki Concert tickets ~MINE~
Måste ju uppleva lite japansk J-Pop kultur när man är här också. Bruden som nästan sålt dubbelt så många plattor i Japan än vad Britney Spears sålt i USA (Wikipedia)
Ska bli grymt att se asiens Queen of Pop. Mer om detta efter konserten 22/10.
Funky Saturday お祭り手伝い
Bättre sen uppdatering än aldrig.
Ännu mer skolaktiviteter, men denna gång helt frivilligt. Jobba några timmar på en festival, mot mat och öl som betalning. På skolan försöker man locka folk med att man får chansen (måste) bära Yukata och att det är ett ypperligt tillfälle att öva språket. Jag och Tobias läste simpelt, festival, öl, mat.
Det är faktiskt inte första gången jag bär en Yukata, men det är första gången jag gör det offentligt. Då de flesta jag sett är blåa med något mönster valde jag den svart/vita lite utstickande varianten. Yukatan i sig är inget problem, däremot skorna som följer med outfitten. Sandalliknande stenklossar som får varje steg man tar att kännas som en mardröm.
I varje fall, vi var drygt 20 pers från skolan som deltog. Vi fick alla jobba två och två i olika stånd längs gatan. Jag och Tobbe hamnade i ett stånd som erbjöd följande aktivitet: Betala 50 yen, snurra på ett hjul med siffrorna 4-30. Sen får du lika många kex som visaren stannade på. Right..... Sen väljer man smak som vi snälla svenskar sedan penslar på. Vilket tar tid när folk får 30! På menyn fanns i varje fall Choklad, Vanilj eller Sås smak. Sås?? Vet inte de kallade den för Såsu(sausu), och den var så brutalt äcklig att jag lite diskret kastade bort den jag fick smaka.
Så satte det hela igång, och gatan fylldes på folk. Första ungen kommer, spelar, får 12. Vill ha sås som smak. Haha idiot tänker jag.. Alltså vilken svensk unge skulle om han fick välja mellan Choklad, Vanilj och sås välja sås egentligen? Well, "My Shock" Jag tror jag gjorde 1 vanilj uppsättning och 2 choklad på hela kvällen och minst 100 Sås. Skumma ungar.
Då vi hade mer eller mindre okrossbar konkurrens av tjejerna i grannståndet som sålde sockervadd. I en kamp där vi gjorde allt vi kunde så måste jag nog erkänna att vi till slut ändå blev slagna. Men det var ju bara för att deras produkt var bättre...
Tyvärr så ser man det inte så bra på kortet men på cirka 10 min slog vädret över till världens regn. Då menar jag verkligen spöregn. Vi kämpade in i det sista men till sist höll inte ens paraplyerna pall för regnet var vi tvungna att söka skydd någonstans. Alla våra resterande kex förstördes. Kul för mig som dessutom hade vit yukata med bara kallingar under. Wet-Yukata Contest 2009 Winner.
Då regnet inte upphörde stängdes festivalen av, och jag konstaterar att det är första gången vädret sviker. Men det var rätt lugnt, hade riktigt kul, fast det kanske inte direkt framgår av texten.
Nu är det ännu en gång dags för långhelg av okänd anledning i det här landet. Lördag till onsdag. Då mina planer att dra till en, enligt våra västerländska ögon mätt, riktig festival gick åt skogen på grund av ett antal anledningar sitter jag helt utan planerade aktiviteter. Nästa fredag har vi dock avslutningstestet för terminen på skolan viket avgör vilken nivå man hamnar på nästa termin. Så det kanske var lika bra det.
Har faktiskt hållit det jag skrev i något av inläggen längre ner. Pluggismånad, varje dag. Asakusas Starbucks, tredje våningen, fåtöljen eller det stora bordet beroende på vilket som är ledigt. Så jag känner mig relativt lugn inför provet.
Funderar på att kanske skriva en uppdatering om dagen lördag till onsdag när jag ändå fick mer ledig tid än jag tänkt och jag varit mycket lat med bloggandet på senaste. Men det kanske blir mer än vad folk egentligen pallar att läsa, och vill gärna hålla det på en nivå där folk faktiskt läser vad som står.
Tokyo Edo Museum
I fredags var det dags för den andra klassutflykten sedan jag kom hit. Den stora frågan är hur man ska lyckas toppa utflykten till Fuji och Fujikyu. På schemat var i varje fall ett besök på Tokyo Edo Museum.
Om ni undrar vad Edo är så är det tidsperioden 1603-1868. Vi var dessutom tvungna att samtidigt göra ett quiz med massor av frågor. Känns som att man är tillbaka i mellanstadiet. Var nära på att gå och fråga om alla svar i informationsdisken. Fast då det inte är ett alltför stort museum så tog vi oss faktiskt mer eller mindre igenom allt. Fullproppat med gamla, säkert helt ovärderliga historiska objekt.
Så toppade det här Fuji? Inte en chans!
Min ärliga åsikt är tyvärr att museum är skit tråkiga och kommer alltid förbli tråkiga. Detta museum gjorde inget för att förändra den åsikten heller.
Men det ser väl alltid lite bra ut om inte annat att nämna att man varit där.
Om ni undrar vad Edo är så är det tidsperioden 1603-1868. Vi var dessutom tvungna att samtidigt göra ett quiz med massor av frågor. Känns som att man är tillbaka i mellanstadiet. Var nära på att gå och fråga om alla svar i informationsdisken. Fast då det inte är ett alltför stort museum så tog vi oss faktiskt mer eller mindre igenom allt. Fullproppat med gamla, säkert helt ovärderliga historiska objekt.
Så toppade det här Fuji? Inte en chans!
Min ärliga åsikt är tyvärr att museum är skit tråkiga och kommer alltid förbli tråkiga. Detta museum gjorde inget för att förändra den åsikten heller.
Men det ser väl alltid lite bra ut om inte annat att nämna att man varit där.
Shinrin kouen 森林公園
09-09-06
Så var det dags att fira den andra födelsedagen sedan jag kom hit. Grattis Nana, 24. Som vanligt när vi blir inbjudna att hitta på något med det här gänget har vi inte en aning om vad vi egentligen ska göra fast de ofta gör ett försök att förklara det. Allt har liksom blivit lyckat innan så vi bara ler och följer med samtidig som vi nickar instämmande och låtsas ha förstått, vilket fungerar utmärkt.
Den här gången visade det sig att vi skulle på cykelsemester i Shinrin kouen O,o
Vilket är en park som ligger cirka 1 timme utanför Tokyo.
Det var riktigt länge sedan det var jag cyklade, jag har fortfarande inte köpt någon cykel som jag sa att jag skulle göra tidigare. Men det blir förhoppningsvis ändring på det snart.
Vädret höll sig toppen hela dagen. Har fortfarande inte haft otur med vädret en enda dag! Lite sjukt. Mitt i parken hittade vi världens största studsmatta och måste erkänna att det var länge sedan man känt sig som ett barn. Fantastiskt hur roligt man kan ha.
Jag är så hemskt elak ibland bara. Men är man tjugo centimeter kortare än mig, och har ett namn som bokstavligt talat översätts till sju, fyller tjugofyra men ser ut som tre, har världens överskottsenergi och samtidigt är lite av alla kineser på skolans ledare så är man automatiskt kvalificerad till att få utstå den myriad av sarkastiska skämt som jag kommer på. XD
Vi spenderade dagen med att cykla runt till olika platser i parken. Ska man hit är det nästan ett måste att ha en cykel då det är riktigt stora avstånd och mycket trevliga cykelvägar.
På kvällen drog vi till en All you can eat tårt-buffee och jag åt tills jag bokstavligen svimmade av ett totalt matkoma. Tror alla åt tills de mådde dåligt, men what to do, gott som fan var det, och det faktum att man i stort sett inte käkat någon normal mat under hela dagen var det bara att skita i.
En riktig feel good dag helt enkelt
Så var det dags att fira den andra födelsedagen sedan jag kom hit. Grattis Nana, 24. Som vanligt när vi blir inbjudna att hitta på något med det här gänget har vi inte en aning om vad vi egentligen ska göra fast de ofta gör ett försök att förklara det. Allt har liksom blivit lyckat innan så vi bara ler och följer med samtidig som vi nickar instämmande och låtsas ha förstått, vilket fungerar utmärkt.
Den här gången visade det sig att vi skulle på cykelsemester i Shinrin kouen O,o
Vilket är en park som ligger cirka 1 timme utanför Tokyo.
Det var riktigt länge sedan det var jag cyklade, jag har fortfarande inte köpt någon cykel som jag sa att jag skulle göra tidigare. Men det blir förhoppningsvis ändring på det snart.
Vädret höll sig toppen hela dagen. Har fortfarande inte haft otur med vädret en enda dag! Lite sjukt. Mitt i parken hittade vi världens största studsmatta och måste erkänna att det var länge sedan man känt sig som ett barn. Fantastiskt hur roligt man kan ha.
Jag är så hemskt elak ibland bara. Men är man tjugo centimeter kortare än mig, och har ett namn som bokstavligt talat översätts till sju, fyller tjugofyra men ser ut som tre, har världens överskottsenergi och samtidigt är lite av alla kineser på skolans ledare så är man automatiskt kvalificerad till att få utstå den myriad av sarkastiska skämt som jag kommer på. XD
Vi spenderade dagen med att cykla runt till olika platser i parken. Ska man hit är det nästan ett måste att ha en cykel då det är riktigt stora avstånd och mycket trevliga cykelvägar.
På kvällen drog vi till en All you can eat tårt-buffee och jag åt tills jag bokstavligen svimmade av ett totalt matkoma. Tror alla åt tills de mådde dåligt, men what to do, gott som fan var det, och det faktum att man i stort sett inte käkat någon normal mat under hela dagen var det bara att skita i.
En riktig feel good dag helt enkelt
September is Here!
Septemberschemat är fullspäckat med massor av saker, kom just fram till att jag inte har en enda ledig helg under hela månaden.
En del småförändringar när det gäller vissa saker kommer också att ske. Izakaya och Klubbar är för tillfället satt på paus. (helt och hållet)
September kommer istället bli en månad med totalt fokus på att plugga. Måste bli ännu grymmare. När September är slut ska jag vara tillräckligt bra för att kunna gå och söka jobb utan att bli alltför nervös.
Jag tänker inte skriva om vad jag har planerat i månaden för då har ni ju ingen anledning att kolla tillbaka här igen innan oktober.
I övrigt har jag det bra, bättre än på mycket länge faktiskt. Skolan går bra. Jag trivs där jag bor. Har träffat schyssta människor. Klarar mig ekonomiskt. Gymmet går äckligt bra.
Snart kommer även lite välkommen backup hit från Sverige också. Gamla universitetsklassens enda fyrtal i ess (Slutbetyg: A, A, A, A) Simon Lund. Självklart följer även han hela Sveriges befolknings exempel och bloggar om det hela. www.tokyorus.blogg.se (Please check it)
Ett av månadens event kan jag nog ge en hint om ändå:
!
En del småförändringar när det gäller vissa saker kommer också att ske. Izakaya och Klubbar är för tillfället satt på paus. (helt och hållet)
September kommer istället bli en månad med totalt fokus på att plugga. Måste bli ännu grymmare. När September är slut ska jag vara tillräckligt bra för att kunna gå och söka jobb utan att bli alltför nervös.
Jag tänker inte skriva om vad jag har planerat i månaden för då har ni ju ingen anledning att kolla tillbaka här igen innan oktober.
I övrigt har jag det bra, bättre än på mycket länge faktiskt. Skolan går bra. Jag trivs där jag bor. Har träffat schyssta människor. Klarar mig ekonomiskt. Gymmet går äckligt bra.
Snart kommer även lite välkommen backup hit från Sverige också. Gamla universitetsklassens enda fyrtal i ess (Slutbetyg: A, A, A, A) Simon Lund. Självklart följer även han hela Sveriges befolknings exempel och bloggar om det hela. www.tokyorus.blogg.se (Please check it)
Ett av månadens event kan jag nog ge en hint om ändå:
!
