The Conquest of Japan 4/4 - Kyoto
De traditionella städernas stad, Kyoto. En helt klart värdig avslutning på hela rundturen.
Dag 6
Vad hände dag 6 egentligen. Tåget till Kyoto från Osaka runt 12 efter att sovit så länge det bara gått. Väl framme, check in, den vanliga rutinen. En lugnt dag, gled runt i och spanade in några tempel, men höjdpunkten för dagen blev Pontocho, Geishadistriktet. Nu hade jag läst på nätet och hört i receptionen att det inte är helt vanligt att man faktiskt får syn på några riktiga geishor. Nu om det är korrekt eller inte vet jag faktiskt inte riktigt får jag tror att på den lilla tiden vi var där faktiskt såg 5-6 stycken. Det roliga är att det som känns som huvudgatan i Pontocho faktiskt är full med turister som står och väntar ivrigt med sina kameror så så vanligt kanske det inte är ändå.
Dag 7
Ännu en ändlös promenerar dag. Börjar ni se ett mönster nu?
Heian Shirine, stort, pampigt. Speciellt imponerande är den japanska trädgården runt om.
Kinkakuji - Silver templet
Ginkakuji - Guld templet! Byggt för en viss Yoshimitsu på 1300 talet. Rörde en Hello Kitty lucky charm i en turistaffär här och hittade 500 yen på marken 2 minuter senare. Och inte nog med det, så hittade jag 50 USD på marken 2 min efter det. Blev nästan lite vidskeplig mot hello kitty.
Dessa tre tog ungefär en dag att ta sig igenom i riktigt lugn takt med mycket promenad istället för buss. Sen var det bara käka och slagga.
Dag 8
Sista dagen, ett besök på Manga museet. Trodde det skulle visa lite om manga/animes historia och dylikt men det var mest ett stort bibliotek.
Kyoto Imperial Palace. Inte alltför kul, men fick en skön tupplur i parken!
Sen hämtade vi våra väskor, tog en promenad längs floden tillbaka till Kyoto stationen där vi tog en välförtjänt öl.
Otsukaresamadesu!
Den 8 Dagar långa rundtrippen gick på cirka 80000 yen. Vilket med den veckans växelkurs var cirka 7120 kronor.
Då kan man lägga till att om det varit en månad tidigare hade samma 80000 yen varit 6000 kronor. Detta är inkluderat alla rum, bussresor, måltider, inträden osv. Då levde vi faktiskt inte alltför luffarliknande heller.
Jag kan bara säga att jag kände mig otroligt grym som lyckats fixat och planerat den här resan så perfekt.
För det var precis vad den var, perfekt!
Dag 6
Vad hände dag 6 egentligen. Tåget till Kyoto från Osaka runt 12 efter att sovit så länge det bara gått. Väl framme, check in, den vanliga rutinen. En lugnt dag, gled runt i och spanade in några tempel, men höjdpunkten för dagen blev Pontocho, Geishadistriktet. Nu hade jag läst på nätet och hört i receptionen att det inte är helt vanligt att man faktiskt får syn på några riktiga geishor. Nu om det är korrekt eller inte vet jag faktiskt inte riktigt får jag tror att på den lilla tiden vi var där faktiskt såg 5-6 stycken. Det roliga är att det som känns som huvudgatan i Pontocho faktiskt är full med turister som står och väntar ivrigt med sina kameror så så vanligt kanske det inte är ändå.
Dag 7
Ännu en ändlös promenerar dag. Börjar ni se ett mönster nu?
Heian Shirine, stort, pampigt. Speciellt imponerande är den japanska trädgården runt om.
Kinkakuji - Silver templet
Ginkakuji - Guld templet! Byggt för en viss Yoshimitsu på 1300 talet. Rörde en Hello Kitty lucky charm i en turistaffär här och hittade 500 yen på marken 2 minuter senare. Och inte nog med det, så hittade jag 50 USD på marken 2 min efter det. Blev nästan lite vidskeplig mot hello kitty.
Dessa tre tog ungefär en dag att ta sig igenom i riktigt lugn takt med mycket promenad istället för buss. Sen var det bara käka och slagga.
Dag 8
Sista dagen, ett besök på Manga museet. Trodde det skulle visa lite om manga/animes historia och dylikt men det var mest ett stort bibliotek.
Kyoto Imperial Palace. Inte alltför kul, men fick en skön tupplur i parken!
Sen hämtade vi våra väskor, tog en promenad längs floden tillbaka till Kyoto stationen där vi tog en välförtjänt öl.
Otsukaresamadesu!
Den 8 Dagar långa rundtrippen gick på cirka 80000 yen. Vilket med den veckans växelkurs var cirka 7120 kronor.
Då kan man lägga till att om det varit en månad tidigare hade samma 80000 yen varit 6000 kronor. Detta är inkluderat alla rum, bussresor, måltider, inträden osv. Då levde vi faktiskt inte alltför luffarliknande heller.
Jag kan bara säga att jag kände mig otroligt grym som lyckats fixat och planerat den här resan så perfekt.
För det var precis vad den var, perfekt!
The Conquest of Japan 3/4 Nara!
Dag 5 - Chased by Deers
Med en baksmälla bortom den här världen var det dags att ta sig till Nara! Detta inlägg får avspegla lite hur jag mådde den dagen. Jag sa inte så mycket, mådde skit, men då vi bara skulle vara här en dag var det all resterande kraft som gick att samla ihop som användes. Denna kraft räckte dessutom fint för att inte behöva känna att jag förstört min upplevelse, eller intryck av Nara.
Någon timme från Osaka med tåg. Nara, en jätte park mest känd för sina 1000 tals vilda hjortar som härjar runt fritt. Sen är det givetvis mest känt för massa tempel, men jag tycker helt klart att hjortarna är det coolaste.
Det tar tid att ta sig igenom hela den här parken, och åker man till Nara är det rätt sannolikt att man vill se staden också när man är där. Trots den ultimata baksmällan hann vi göra allt vi planerat utan att känna oss allt för stressade. Vi letade upp en informations disk vid stationen då vi behövde en karta. Efter en 5 minuters utläggning, som jag redan hört 4 gånger, då tjejen i kassan sa exakt samma sak till alla utlänningar som kom för att be om en karta kan jag faktiskt citera:
"Welcome in Nara, do you like walking?" Ja/Nej. Alla i kön före svarade ja, så jag vet inte vad hon kan tänkas säga om man inte gör det. Fortsatt med
"There are many many many deer here! Waiting for you! Over 1000! Here is old town, here is shopping, do you like sake?" Ja/Nej
"Here is old brewery!"
Detta upprepades identiskt till alla före i kön. Det roliga är att så fort någon stack in en fråga emellan, eller inte svarade Yes eller No på hennes 2 frågor log hon bara och repeterade meningen.
Så iväg bar det, eftersom vi tycker om att gå! Tur var väl det, annars hade väl hon bett oss åka hem. Vart håller alla dessa hjortar hus egentligen. Jag som till och med köpt hjortgodis! Efter en stund infaller en känsla av att jag är förföljd...
Vilket jag mycket riktigt är. 2 stycken, häftigt!
Som snabbt blir till 6 stycken....
Tills jag blir fullkomligt omringad
Men lyckas till slut slå iväg dem
,Samtidigt som jag lyckas ta mig loss och fly iväg känner jag hur huvudet dunkar som om någon slår mig en hammare varje steg jag tar.
Men de slutade inte jaga mig så enkelt, det var först när de fick syn på nästa offer som köpt en snack åt dem jag blev ointressant.
Så länge man inte har några hjortsnacks på sig så är de bara helt lugna, men de är verkligen överallt i hela parken.
Lunkade slött runt medan baksmällan långsamt blev lindrigare och lindrigare.
Till slut bar det upp till toppen, spanade in utsikten ett kort tag för att senare återvända med tåget till Osaka för att sova ut en natt, Sen skulle det vidare till nästa stad, den stora avslutningen, Kyoto!
To be continued..
The Conquest of Japan 2/4 - OOOOsaka~
Dag 3 - Osaka Castle
Osaka! De ungas stad! Maffians stad! Staden där genomsnitts japanens tankesätt är något lättsammare än resten av landets. Staden där faktiskt folk går mot rött om det inte kommer några bilar. Min lärare förklarade det tidigare som staden där till och med kärringarna har humor.
Så det med höga förväntningar vi anlände 6 på morgonen med nattbussen. Inte lika bra sömn den här gången men helt klart tillräckligt. Först bar det av att leta upp ett internetfik för att boka hostel. Det var först här det visade sig hur trött man egentligen var, för att efter att ha bokat, och åkt till andra sidan Osaka jag kom på att jag helt enkelt glömt namnet på det hostel vi bokat. För att göra saken bättre låg det i ett område där i stort sett varje byggnad var ett hotell. Men efter lite trial and error så löste det hela sig.
Efter lite sömn var det dags att spana in Osaka Castle. Nice, stort, pampigt.
Efter lite sömn var det dags att spana in Osaka Castle. Nice, stort, pampigt.
Det var i stort sett allt vi gjorde den här dagen. Snabb mat för hela slanten dessutom. Tog en promenad i elektronik distriktet senare för att låg alldeles i närheten av Akihabara. Ruskigt sugen på att spela Super Mario galaxy 2 har jag blivit också.
Dag 4 - Universal Studio Park, The Strong off mile!
Universal Studio park. Skippar världsarv, kulturella saker och sådant den här dagen.
Finns väl inte så mycket man kan säga om ett nöjesfält egentligen. Inte lika snyggt och detaljrikt inrett som jag trott. Men vad spelade det för roll när varje attraktion var superb.
Spindelmannen, bergodalliknande åktur med 3Dglasögon där man konstant blir jagad av massa kända skurkar. I slutet faller man dessutom stuprakt ner från en skyskrapa, för att till slut bli räddad av ett spindelnät i sista sekunden. Så grymma effekter att jag faktiskt var tvungen att hålla emot med händerna för att det kändes som att man verkligen skulle krasha.
Terminator, Sittande i en massiv biosalong, med skärmar runt hela rummet. Live skådespel varvas med 3d film! Japanska Arnold är bara för grym. Som att sitta mitt i en actionfilm.
Jaws, En lugn båttur som tar en vändning då hajen börjar attackera. Båten styrs av en anställd som kör värsta showen, både skjuter och skriker med full entusiasm. Massa riktig och massa annat.
Samt en hel del till men det blir det inget skriveri om. Kötiden var cirka 30 minuter till alla attraktioner.
Kvällen skulle bli lugn, planen var att åka vidare till Nara dagen efter.
Efter en middag och någon öl får vi för oss att vi ska vandra hem. Något som borde ta kanske 45 min - 1 timme.
Eftersom jag knappt druckit och vi promenerar igenom ett ganska livligt distrikt så köper vi varsin Strong Off i en 7/11 på vägen.
Vad är en Strong Off? Det har blivit lite av ett legendariskt uttryck här senaste tiden. Första gången jag stötte på en Strong Off var när Gabbe skulle köpa öl till alla men kom tillbaka med massa Strong off istället när vi skulle till Atom. Strong Off marknadsförs dessutom hårt i Tokyo med denna reklam:
tyvärr är det inte helt rätt bild, hittar inte på nätet och de har slutat med reklamen i tunnelbanan.
Kan man verkligen bli så där lycklig av en öl? Jag menar kolla på honom! Och varför heter den Strong off? Fan vad vi disskuterat det. Men det var först den här kvällen jag verkligen fick meningen förklarad för mig.
10 minuter senare, vafan e biran redan slut? Hur är det möjligt? Aja, kör en till. Alkohol är tillgängligt 24/7 överallt i Japan. Där det inte finns butiker finns det alltid selectamaskiner som säljer öl, vin, sake.
10 minuter senare, vafan e biran redan slut? Hur är det möjligt? Aja, kör en till. Borde ju ändå vara hemma snart. Den här ölen är ju trots allt 7%, hur fan kan den smaka som vatten. Handen på hjärtat smakar den inte som vatten, inte heller som öl, även fast det helt klart är en öl. Borde skiten inte heta Strong On istället? Typ syfta på full fart eller något i den stilen. Skitsnacket om allt möjligt flödar.
10 minuter senare, vafan e biran redan slut? Hur är det möjligt? Aja, kör en till. Borde ju ändå vara hemma snart. Eller vänta nu, vart fan är vi? Aja det kan ju inte vara så illa, det borde vara hittåt. Om Strong off reklamen är fascinerande så kan ni ju tänka er hur de marknadsför cigaretter i det här landet. (Nej jag har fortfarande inte tagit ett enda bloss) Mitt första möte med Winstonmannen:
Vem fan röker så där? Seriöst jag kräver en förklarning från marknadsförarna.
Jag menar ok så kul tycker ni kanske inte det var, men man ser den här rökande muskelknutten överallt just nu. Och efter några strong off är det faktiskt fantastiskt kul att sån här reklam faktiskt sätts upp. Men det roliga slutar faktiskt inte här! Vad tror ni att den här killen har på sig för byxor? Jag menar med den där överkroppen och allt.
Jo jag kan faktiskt avslöja det:
WTF?! O,o;;;;;;
Det är absolut fantastisk cigarett och öl reklam Japan style! Så kul att det blir en till Strong off! Även denna försvinner spårlöst. Konstaterar att vi är helt vilse, men skiter i.
Glider vidare lite, och kommer fram till att det e lika bra att fråga om vägen i nästa convinient store. Väl framme i kassan. "Ursäkta vi skulle vilja ta oss till..." Umm.. Ehh... hmmmm.... vad fan hette stationen igen. Fuck jag har ingen aning. Och jag är totalt chockad över att jag hur mycket jag än försöker så kan jag inte komma på vart fan det var vi bodde. Mitt resesällskap är inte heller till någon vidare hjälp.
Strong off effekten, den sätter helt enkelt hela kroppen på off utom de nödvändiga reflexerna, som andning och puls. Känner bara hur jag fan inte pallar. Men armarna funkar fortfarande så jag kan kröka ur min nya burk. Hittar en bänk och känner att jag lika gärna kan sova här, spelar ingen roll. Då det slår mig som en blixt, Shin Ima Ya! Yes! där bor vi.
Stanna en taxi, fick en vägbeskrivning, gick vilse igen, stanna en till taxi, och hittade till slut hem! 3-4 på natten någon gång.
Vi skulle upp 7 dagen efter, vi skulle till Nara, en av de platser jag absolut sett mest fram emot att besöka. Vafan skulle jag kröka så mycket för ikväll? Det spelar ingen roll, jag är strong offad, och kan inte tänka på saken för tillfället så jag somnar bara.
To be Continued...
The Conquest of Japan 1/4 - Hiroshima, Miyajima
28 Maj kl 21 startade fälttåget genom västra Japan. Två tappra upptäcktsresenärer på färd med Hiroshima som första mål.
Det är en vemodig känsla man får av att gå igenom det här museumet. Jag har aldrig läst så mycket på ett museum någonsin i mitt liv. Efter att ha tagit oss igenom allt gick vi till ground zero, som inte är mer än det här lilla monumentet.
Klockan hade nu passerat 3 och vi kunde checka in, så vi begav oss tillbaka till hostellet medan den något tryckta stämningen släppte. Men ingen tid för vila här inte. Det var dags att åka till Miyajima guchi och ta färjan över till Miyajima, ännu ett världsarv.
Vi anlände runt klockan 17, och då var allt på ön redan på väg att stänga samt att linbanan inte gick längre. För att göra det hela ännu värre var det dessutom lågvatten så det blev inte den synen jag föreställt mig alls.
En liten planeringsmiss som senare visade sig vara riktigt lyckad för det hela blev så mycket grymmare av att ha sett platsen med både hög och lågvatten. Men då vattnet inte skulle stiga förens efter sista båten hem gått blev det snabb omplanering och ytterligare ett besök på ön planerades in tidigt dagen efter. Efter att promenerat runt lite åkte vi tillbaka och det blev Okonomiyaki på en schysst restaurang och några öl från hostellet beer machine med lite folk vi träffat där.
Dag 2 30e Maj
Check out, lämna väskorna, spurt till Miyajima. Den här gången en helt annan syn. Templet som till syns flyter runt på vattnet.
Fullt med hus i gammal stil, smågator, och folk. På denna ö har vi även berget Misen som vi tänkt promenera upp för först, men på grund av planändringen blev det linbanan både upp och ner. Då vill säga att den stigen som leder upp till linbanan, och den som senare leder upp till toppen riktigt vackra.
Som det geni jag är ändrade i sista stund rutten till att börja med att åka hela vägen till Hiroshima istället för att först åka till Kyoto på grund av vädret.
Dag 1 29e Maj
Dag 1 29e Maj
Efter att ha sovit förvånansvärt bra i stort sett hela bussen från Tokyo (10,5h) anlände vi tidigt på morgonen i Hiroshima. Känslan att lämna Tokyo är faktiskt rätt så bra. Bara en sådan grej som att man tar sig runt i Hiroshima med hjälp av spårvagnar känns avkopplande gentemot mer eller mindre alltid stressiga Tokyo. Planen var att stanna i Hiroshima i 2 dagar. Det finns ett tvådagars åkkort på spårvagnen, samt färjan över till Miyajima samt linbanan där som kostar 2000 yen. Jag skulle tipsa alla att köpa det vid ankomst.
Efter att ha lämnat av väskorna på vårt hostel begav det av till det första sightseeing målet: Genbaku domu (Atomic Bomb Dome)
Ett av de få husen som stod kvar efter atombomben och står kvar än idag konserverat i stort sett i samma skick som direkt efter. Den enda anledningen att huset ens stod kvar överhuvud taget är för att bomben släpptes nästan exakt ovanför. Efter diskussioner om huruvida man skulle riva huset då det kan tänkas provocera fram smärtsamma känslor eller låta det stå kvar som ett minne över vad som hänt i historien blev det till slut ett världsarv 1996.
Vidare blev det en promenad genom Peace memorial park ner till Peace memorial Museum. Som det framgått någon gång tidigare på bloggen är museum inte min starka sida direkt, men det här museumet är något alldeles speciellt. Det handlar uppenbarligen inte om konstig konst som ingen förstår, eller några lirare som sprang runt och härjade för 100tals år sedan. Även om andra världskriget är långt före min tid så känns det inte som att det är så långt bakåt på något sätt.
Det är en vemodig känsla man får av att gå igenom det här museumet. Jag har aldrig läst så mycket på ett museum någonsin i mitt liv. Efter att ha tagit oss igenom allt gick vi till ground zero, som inte är mer än det här lilla monumentet.
Klockan hade nu passerat 3 och vi kunde checka in, så vi begav oss tillbaka till hostellet medan den något tryckta stämningen släppte. Men ingen tid för vila här inte. Det var dags att åka till Miyajima guchi och ta färjan över till Miyajima, ännu ett världsarv.
Vi anlände runt klockan 17, och då var allt på ön redan på väg att stänga samt att linbanan inte gick längre. För att göra det hela ännu värre var det dessutom lågvatten så det blev inte den synen jag föreställt mig alls.
En liten planeringsmiss som senare visade sig vara riktigt lyckad för det hela blev så mycket grymmare av att ha sett platsen med både hög och lågvatten. Men då vattnet inte skulle stiga förens efter sista båten hem gått blev det snabb omplanering och ytterligare ett besök på ön planerades in tidigt dagen efter. Efter att promenerat runt lite åkte vi tillbaka och det blev Okonomiyaki på en schysst restaurang och några öl från hostellet beer machine med lite folk vi träffat där.
Dag 2 30e Maj
Check out, lämna väskorna, spurt till Miyajima. Den här gången en helt annan syn. Templet som till syns flyter runt på vattnet.
Fullt med hus i gammal stil, smågator, och folk. På denna ö har vi även berget Misen som vi tänkt promenera upp för först, men på grund av planändringen blev det linbanan både upp och ner. Då vill säga att den stigen som leder upp till linbanan, och den som senare leder upp till toppen riktigt vackra.
Väl uppe bara att konstatera att Hiroshima mer eller mindre är avklarat, och att det var en mycket mysigare stad än jag trott. Senare samma dag besöktes även lite tempel och Hiroshima slottet. På kvällen bar det av med nattbuss till nästa stad, nämligen Osaka...
Kawaguchiko - Shibazakura Festival
Jag undrar lite var april och halva maj tagit vägen egentligen, det känns som att tiden försvinner snabbare och snabbare. Jag tänkte skriva ett samlingsinlägg likt det jag skrev runt nyår istället för att gå specifikt in på alla händelser.
Bussresan som viken bussresa som helst. 2 timmar och 40 min från Tokyo till Kawaguchiko. Tid som spenderades väl till att plugga, lite. Vädret verkade minst sagt lovande hela vägen, som ni kan se på bilden under.
Jag har aldrig sett Fuji i så här klart väder från det här avståndet förut. Har man chansen och är i Japan ska man absolut inte missa chansen att svänga förbi Fuji, alternativt se det från avstånd från till exempel Hakone. Om man inte prioriterar Disneyland det vill säga *host*
Det första man tänker på när man stiger av i Kawaguchiko, är något som känns helt främmande och chockerande, nämligen luften. Den är liksom, hur ska man uttrycka det, ren! Det slår mig att luften i Tokyo måste vara så skitig att det inte finns, för att inte nämna hur ohälsosam den måste vara. Självklart har man vant sig vid det här så när man väl kommer utanför Tokyo blir det sådan kontrast att jag nästan skulle rekommendera alla att lämna staden då och då bara för luftens skull
Från Kawaguchiko fortsatte resan med en annan buss som skulle ta 30 min men tog runt 1 timme på grund av trafikstockning. Shibazakuran var förutspådd att nå full blom antingen under den här helgen eller början på veckan efter. Sedan vissnar de illa snabbt så på grund av att det här troligtvis var sista helgen i år man kan se Shibazakuran strömmar folk in.
Väl framme blev det spurt direkt till matdelen då båda var helt utsvultna. Då morgonar inte är min starka sida direkt var det bara sudda att jag skulle orkat upp och käkat frukost klockan 5:15. Festivalen bjöd mer eller mindre på exakt vad alla festivaler här i Japan bjuder på i matväg.
Det blev till slut klassikern Yakisoba innan det blev dags för att spana in blomningen ordentligt. Fuji hade tyvärr bestämt sig för att lägga ner för tillfället och låg täckt bakom moln. Men det gjorde inte allt för mycket. Här följer en mängd fotografier från området.
Efter lite "seriös" blomskådning så var det dags att svalka sig med någon gott att dricka.
110 kronors öl (1300yen!) Kanske den dyraste jag druckit i hela mitt liv. Men vad gör man inte för en "Fujiyama Beer". Inte nog med att den kostade 110 spänn till att börja med, vi köpte varsin till efter den första.
Vi hade riktigt trevligt. Eftersom jag inte skrivit det tidigare så kan jag ju berätta att Sebbe som jag åkte hit med är min nya granne i mitt guest house. Han kör 3 månader i Tokyo så ska hem ungefär samtidigt som mig. Det är faktiskt rätt soft att ha en svensk i huset som har ungefär samma grymma humor som mig.
Medan vi sitter där och snackar skit samt filosoferar om allt mellan himmel och jord måste någon hört våra böner om att det vore så mycket grymmare om de där jävla molnen kunde blåsa bort från Fuji. För även om det inte var lika klart som det varit på vägen dit från bussen, så bestämde sig Fuji för att uppenbara sig ett litet tag ändå.
Grymt helt enkelt är allt jag kan säga. Sommaren är dessutom här i full fart. Det har varit mycket utomhusaktiviteter på senaste. Avslutade det hela med ett extra varv på området, delade på en miniflaska Fujivin.
Drar av det här segerhoppet innan vi vänder hemåt igen efter en helt klart 100% lyckad dag.
Jag tänkte plugga på vägen hem men det slutade så här av någon anledning.
http://www.shibazakura.jp/index.html
Nu ska jag iväg till Yoyogi på picknick!
/end
Men innan det tänkte jag faktiskt lägga ner lite kraft på att låta en enskild dag bli ett helt inlägg, vilket var riktigt länge sedan, och det blir mycket bilder den här gången också!
15e Maj, 5:15 på morgonen ringde väckarklockan och två trötta svenskar steg upp för att bege sig iväg till Shibazakura matsuri strax utanför Kawaguchiko. Efter en vecka av maniskt stirrande på väderleksprognoser, då allt utom klart väder och sol vore ett mer eller mindre misslyckande, spikades till slut lördagen fast som avfärdsdag.
Kvällen innan kommer jag också på, som det geniet jag är, att det kostar mindre än hälften så mycket att ta bussen istället för tåget. Att boka en bussbiljett på nätet i Japan är i och för sig smidigt, men det kan samtidigt vara smått förvirrande. Då det blir en följetång av klickande från sida till sida, bara för att välja destination, tid, returresa och få fram en skärm att man måste skaffa konto, då mitt svenska kort inte fungerar. Under hela den här tiden fanns det desstom bara 2 biljetter kvar till tidigaste bussen från Tokyo så spänningen var olidlig.
Vi kunde till sist pusta ut varjefall då vi lyckades lägga beslag på dem och iväg bar det.
15e Maj, 5:15 på morgonen ringde väckarklockan och två trötta svenskar steg upp för att bege sig iväg till Shibazakura matsuri strax utanför Kawaguchiko. Efter en vecka av maniskt stirrande på väderleksprognoser, då allt utom klart väder och sol vore ett mer eller mindre misslyckande, spikades till slut lördagen fast som avfärdsdag.
Kvällen innan kommer jag också på, som det geniet jag är, att det kostar mindre än hälften så mycket att ta bussen istället för tåget. Att boka en bussbiljett på nätet i Japan är i och för sig smidigt, men det kan samtidigt vara smått förvirrande. Då det blir en följetång av klickande från sida till sida, bara för att välja destination, tid, returresa och få fram en skärm att man måste skaffa konto, då mitt svenska kort inte fungerar. Under hela den här tiden fanns det desstom bara 2 biljetter kvar till tidigaste bussen från Tokyo så spänningen var olidlig.
Vi kunde till sist pusta ut varjefall då vi lyckades lägga beslag på dem och iväg bar det.
Bussresan som viken bussresa som helst. 2 timmar och 40 min från Tokyo till Kawaguchiko. Tid som spenderades väl till att plugga, lite. Vädret verkade minst sagt lovande hela vägen, som ni kan se på bilden under.
Jag har aldrig sett Fuji i så här klart väder från det här avståndet förut. Har man chansen och är i Japan ska man absolut inte missa chansen att svänga förbi Fuji, alternativt se det från avstånd från till exempel Hakone. Om man inte prioriterar Disneyland det vill säga *host*
Det första man tänker på när man stiger av i Kawaguchiko, är något som känns helt främmande och chockerande, nämligen luften. Den är liksom, hur ska man uttrycka det, ren! Det slår mig att luften i Tokyo måste vara så skitig att det inte finns, för att inte nämna hur ohälsosam den måste vara. Självklart har man vant sig vid det här så när man väl kommer utanför Tokyo blir det sådan kontrast att jag nästan skulle rekommendera alla att lämna staden då och då bara för luftens skull
Från Kawaguchiko fortsatte resan med en annan buss som skulle ta 30 min men tog runt 1 timme på grund av trafikstockning. Shibazakuran var förutspådd att nå full blom antingen under den här helgen eller början på veckan efter. Sedan vissnar de illa snabbt så på grund av att det här troligtvis var sista helgen i år man kan se Shibazakuran strömmar folk in.
Väl framme blev det spurt direkt till matdelen då båda var helt utsvultna. Då morgonar inte är min starka sida direkt var det bara sudda att jag skulle orkat upp och käkat frukost klockan 5:15. Festivalen bjöd mer eller mindre på exakt vad alla festivaler här i Japan bjuder på i matväg.
Det blev till slut klassikern Yakisoba innan det blev dags för att spana in blomningen ordentligt. Fuji hade tyvärr bestämt sig för att lägga ner för tillfället och låg täckt bakom moln. Men det gjorde inte allt för mycket. Här följer en mängd fotografier från området.
Efter lite "seriös" blomskådning så var det dags att svalka sig med någon gott att dricka.
110 kronors öl (1300yen!) Kanske den dyraste jag druckit i hela mitt liv. Men vad gör man inte för en "Fujiyama Beer". Inte nog med att den kostade 110 spänn till att börja med, vi köpte varsin till efter den första.
Vi hade riktigt trevligt. Eftersom jag inte skrivit det tidigare så kan jag ju berätta att Sebbe som jag åkte hit med är min nya granne i mitt guest house. Han kör 3 månader i Tokyo så ska hem ungefär samtidigt som mig. Det är faktiskt rätt soft att ha en svensk i huset som har ungefär samma grymma humor som mig.
Medan vi sitter där och snackar skit samt filosoferar om allt mellan himmel och jord måste någon hört våra böner om att det vore så mycket grymmare om de där jävla molnen kunde blåsa bort från Fuji. För även om det inte var lika klart som det varit på vägen dit från bussen, så bestämde sig Fuji för att uppenbara sig ett litet tag ändå.
Grymt helt enkelt är allt jag kan säga. Sommaren är dessutom här i full fart. Det har varit mycket utomhusaktiviteter på senaste. Avslutade det hela med ett extra varv på området, delade på en miniflaska Fujivin.
Drar av det här segerhoppet innan vi vänder hemåt igen efter en helt klart 100% lyckad dag.
Jag tänkte plugga på vägen hem men det slutade så här av någon anledning.
http://www.shibazakura.jp/index.html
Nu ska jag iväg till Yoyogi på picknick!
/end
Nagano, Togakushi - Från höstdal till snöfält
The journey outside Tokyo continues, going from summer in Okinawa to autumn in Nikko and now winter in Nagano. Only missing the Sakura bloom in spring for the full four season circle now!
This time 30 people from Borderless Tokyo rented a bus and went to Togakushi/Nagano. It's a ski resort about 6-7 hours away from Tokyo. Starting on Friday at around midnight, coming back at Sunday night.
On the way there everyone's mood was on top, drinking, talking and having fun. Drinking beer in a bus with no toilet is dangerous. No accidents did occur, but I think I had the worst hours in my life the last part of the trip.
We haven't had any snow at all in Tokyo. So when we got greeted by this amount even us Swedish people got surprised.
Lodging: We all stayed in a traditional Japanese Inn our company was the only people there aside from the staff.
I was in a surprisingly good condition when we arrived considering that i barely was able to sleep on the bus. This was necessary though since there was no time for rest and we all headed out almost right away. With rented trousers, jacket, skis fully gear we headed out. I took about 10 minutes before this happened. (I'm surprised it took that long)
And it hurt! Like hell! But everyone got a laugh so it was worth it!
I thought I sucked at skiing, but to be honest my friends weren't that good either.
Well I still felt like the king of the mountain!
After a while of going up and down we got tired and grabbed some food and a coffee.
I have like no ski experience prior to this. I went to Storlien in Sweden in February for some days but that's about it. So I was not really bothered by the fact that the skis weren't exactly top notch.
Evening: Returned to the Inn. Bathed in the Onsen. Dinner. Party. Speeches. Games. Christmas gifts exchange. I gave away some Kex-Choklad and marked it as Swedens finest brand. I recieved a beer! Most people had bought stuff like sweets except for Sebbe, who bought a 500 yen "Portable sex kit".
A competition between all houses in arm wresling was held and I can now proudly call myself a champion! Adding to that, I am lefthanded, and most of the rounds were with right hand! So I guess all my workout latley really paid off!
The party continued till late. Really late! So when Kuni was banging on our door at 7 in the morning asking if we wanted to ski before going back to Tokyo the answer was, without hesitation, NO! Didn't really feel too bad about it actually. Slept some more hours, had another bath, went and ate some Soba in town. The gear was paid per day as well.
At around 3o clock we started going home again. Yet another weekend of great success!
Other than that, Merry Christmas all.
I passed my exams at the end of last term.
Now I have winter vacation.
My mother is coming to japan to visit the 30th this month.
And Happy new year in case i dont update before it ^^
This time 30 people from Borderless Tokyo rented a bus and went to Togakushi/Nagano. It's a ski resort about 6-7 hours away from Tokyo. Starting on Friday at around midnight, coming back at Sunday night.
On the way there everyone's mood was on top, drinking, talking and having fun. Drinking beer in a bus with no toilet is dangerous. No accidents did occur, but I think I had the worst hours in my life the last part of the trip.
We haven't had any snow at all in Tokyo. So when we got greeted by this amount even us Swedish people got surprised.
Lodging: We all stayed in a traditional Japanese Inn our company was the only people there aside from the staff.
I was in a surprisingly good condition when we arrived considering that i barely was able to sleep on the bus. This was necessary though since there was no time for rest and we all headed out almost right away. With rented trousers, jacket, skis fully gear we headed out. I took about 10 minutes before this happened. (I'm surprised it took that long)
And it hurt! Like hell! But everyone got a laugh so it was worth it!
I thought I sucked at skiing, but to be honest my friends weren't that good either.
Well I still felt like the king of the mountain!
After a while of going up and down we got tired and grabbed some food and a coffee.
I have like no ski experience prior to this. I went to Storlien in Sweden in February for some days but that's about it. So I was not really bothered by the fact that the skis weren't exactly top notch.
Evening: Returned to the Inn. Bathed in the Onsen. Dinner. Party. Speeches. Games. Christmas gifts exchange. I gave away some Kex-Choklad and marked it as Swedens finest brand. I recieved a beer! Most people had bought stuff like sweets except for Sebbe, who bought a 500 yen "Portable sex kit".
A competition between all houses in arm wresling was held and I can now proudly call myself a champion! Adding to that, I am lefthanded, and most of the rounds were with right hand! So I guess all my workout latley really paid off!
The party continued till late. Really late! So when Kuni was banging on our door at 7 in the morning asking if we wanted to ski before going back to Tokyo the answer was, without hesitation, NO! Didn't really feel too bad about it actually. Slept some more hours, had another bath, went and ate some Soba in town. The gear was paid per day as well.
At around 3o clock we started going home again. Yet another weekend of great success!
Other than that, Merry Christmas all.
I passed my exams at the end of last term.
Now I have winter vacation.
My mother is coming to japan to visit the 30th this month.
And Happy new year in case i dont update before it ^^
Nikko - Från sandstrand till höstdal 2/2
Fredagen den 13e (woo)
Jag förlorade min vapendragare den här dagen då han låg däckad i bussen hela dagen.
Jag såg mer sliten ut än jag kände mig, mest pga av att jag gick och la mig vid 4 och gick upp vid 7.
Badade Onsen igen på morgonen men det räckte inte för att få den pigga looken tillbaka.
Vi spenderade drygt 3 timmar på att gå runt fritt här. Käkade lunch. Vädret ser skit ut på bilderna men det regnade faktiskt knappt, japaner är allergiska mot regnvatten och använder sina paraplyn även om det inte regnar. Bara så att de ska slippa få de där dropparna på sig som faller medan man fäller upp ett paraply när det väl börjat regna. Dessutom är jag klockrent smart och hade med mig långkallingar och underställströja. Så inga problem för mig inte.
Sen bar det av hemåt. Igår slappade jag och spelade spel mest, kollade på X-Men Wolverine. Idag har jag blivit inbjuden att gå till kyrkan med 2 tjejer i min klass. Men jag tror nog jag står över det, inte riktigt min grej va.
Jag förlorade min vapendragare den här dagen då han låg däckad i bussen hela dagen.
Jag såg mer sliten ut än jag kände mig, mest pga av att jag gick och la mig vid 4 och gick upp vid 7.
Badade Onsen igen på morgonen men det räckte inte för att få den pigga looken tillbaka.
Vi spenderade drygt 3 timmar på att gå runt fritt här. Käkade lunch. Vädret ser skit ut på bilderna men det regnade faktiskt knappt, japaner är allergiska mot regnvatten och använder sina paraplyn även om det inte regnar. Bara så att de ska slippa få de där dropparna på sig som faller medan man fäller upp ett paraply när det väl börjat regna. Dessutom är jag klockrent smart och hade med mig långkallingar och underställströja. Så inga problem för mig inte.
Sen bar det av hemåt. Igår slappade jag och spelade spel mest, kollade på X-Men Wolverine. Idag har jag blivit inbjuden att gå till kyrkan med 2 tjejer i min klass. Men jag tror nog jag står över det, inte riktigt min grej va.
Nikko - Från sandstrand till höstdal 1/2
Skolutflykt 12e-13e November
Destination: Nikko, 2-3 timmars bussfärd norrut. Känt för sin Natur, varma källor, vattenfall, Shrines, Tempel, Apor (såg inga) och så vidare.
Utsikten från hotellet. 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉
Verkligheten var snäppet rödare. Fan hatar min kamera. Vill ha en grym kamera.
Skolan, fast alla fick inte plats på bilden.
Efter att ha checkat in drog vi på en promenad upp i bergen.
Det svenska gänget. Tjejen i mitten är lärare på skolan och har bott i Sverige i lite mindre än ett år.
Det var inte helt lugnt att gå över den här bron. Det skakade som fan ute på mitten.
Toppen av utsiktsplatsen. Nu har ni fått en idée om översikten. Nästa inlägg blir det lite mer inzoomning på vad som faktiskt finns i de här skogarna.
Middag följt av massa lekar.
Om ni undrar varför hälften av alla har samma kläder så är det för att det är hotellts badkläder. Hotellets utomhus Onsen. Tog ett bad efteråt. Egentligen är det alldeles för varmt för mig, men jag kanske bara är klen. Får oundvikliga associationer till Love Hina, vilket är en av de få animeserier jag sett. Det är mycket som påminner om den serien här, mitt boende påminner mig lite om Hinata Inn, fast vi inte har någon varm källa där. Och det där får jag hoppas att ingen får för sig att översätta. =D
Sen var det fest. Stor fest. Hela skolan söp ner sig. Redan vid 16 innan maten hamnade vi i ett rum där vi gav vissa uppskattningsvis 2-3 timmar till innan de skulle slockna. Min klass är dock tyvärr inte så himla action. Så då vår skola hade 3 våningar av hotellet och en jättebalkong länkar ihop alla rum på en våning så bestämde sig jag och Tobias för att glida från rum till rum bara hela kvällen. Det var en riktigt lyckad kväll, för mig. Till och med jag blev mycket WTF över hur skadat mycket vissa drack. De flesta var människor jag inte sett tidigare på skolan heller. Lärarna söp också ner sig totalt. Var riktigt underhållande.
Av alla fylleskallar dock, så vann Tobias, med hästlängder! Fast då hans pappa hittat min blogg besparar jag honom alla bilder!
Mwahahaha. m(^_^)m
Destination: Nikko, 2-3 timmars bussfärd norrut. Känt för sin Natur, varma källor, vattenfall, Shrines, Tempel, Apor (såg inga) och så vidare.
Utsikten från hotellet. 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉 紅葉
Verkligheten var snäppet rödare. Fan hatar min kamera. Vill ha en grym kamera.
Skolan, fast alla fick inte plats på bilden.
Efter att ha checkat in drog vi på en promenad upp i bergen.
Det svenska gänget. Tjejen i mitten är lärare på skolan och har bott i Sverige i lite mindre än ett år.
Det var inte helt lugnt att gå över den här bron. Det skakade som fan ute på mitten.
Toppen av utsiktsplatsen. Nu har ni fått en idée om översikten. Nästa inlägg blir det lite mer inzoomning på vad som faktiskt finns i de här skogarna.
Middag följt av massa lekar.
Om ni undrar varför hälften av alla har samma kläder så är det för att det är hotellts badkläder. Hotellets utomhus Onsen. Tog ett bad efteråt. Egentligen är det alldeles för varmt för mig, men jag kanske bara är klen. Får oundvikliga associationer till Love Hina, vilket är en av de få animeserier jag sett. Det är mycket som påminner om den serien här, mitt boende påminner mig lite om Hinata Inn, fast vi inte har någon varm källa där. Och det där får jag hoppas att ingen får för sig att översätta. =D
Sen var det fest. Stor fest. Hela skolan söp ner sig. Redan vid 16 innan maten hamnade vi i ett rum där vi gav vissa uppskattningsvis 2-3 timmar till innan de skulle slockna. Min klass är dock tyvärr inte så himla action. Så då vår skola hade 3 våningar av hotellet och en jättebalkong länkar ihop alla rum på en våning så bestämde sig jag och Tobias för att glida från rum till rum bara hela kvällen. Det var en riktigt lyckad kväll, för mig. Till och med jag blev mycket WTF över hur skadat mycket vissa drack. De flesta var människor jag inte sett tidigare på skolan heller. Lärarna söp också ner sig totalt. Var riktigt underhållande.
Av alla fylleskallar dock, så vann Tobias, med hästlängder! Fast då hans pappa hittat min blogg besparar jag honom alla bilder!
Mwahahaha. m(^_^)m
A trip to Okinawa 3/3
Dag 2: Börjar med att glida ner på stranden. Ensam. Folket antingen sover eller promenerat till en utsiktsplats cirka 30 minuter bort.
Jag har haft så himla mycket tankar sedan jag kom till Japan. Egentligen har jag haft en flod av negativa tankar i mig de senaste fem och ett halvt åren. Hade egentligen tänkt skriva av mig en hel del i det här inlägget. Men det är inget man gör på 10 minuter. Det kräver tid, eftertanke och noggrannhet. Men någonting hände på den där stranden. Det känns som som ett långvarigt inre krig fick ett slut. Med en krossande seger. En överväldigande känsla. Jag har kommit fram till så himla mycket på senaste.
Lyssnar igenom hela nya Kent plattan på stranden. Varje citat får direkt en mening, allt passar in så bra. Den är grym, den fick mina 90 kronor på ITunes store som stöd. Nya tankar, nya associationer!
Det är lugnt om ni bara tycker det låter knäppt, jag har inte blivit knäpp, i varje fall inte värre än vanligt. Ska utveckla det hela sen, men nu vidare till vår Okinawa resa.
Efter stranden mötte jag upp resten av folket och vi åkte till Ryukyu Mura. En gammeldags traditionell by.
Japanenglish for the win! Habu är en sorts orm. Det ska stå The habu swallowed a cat.
Efter detta 1,5timmars taxi igen till ett slott som jag faktiskt inte kommer ihåg namnet på. Trots att det är ett världsarv.
Det var inte direkt en mega hit. Men allt kan ju inte vara det heller.
Detta följdes av middag och en promenad på International Street.
Och som avslutning ännu en solnedgång.
Pluggade hela flygresan hem. Var hemma igen runt midnatt och somnade direkt.
Spikade 97/100 på Kanjiprovet dagen efter. Spikade 96/100 på Grammatikprovet igår.
The conquest of Japan har bara börjat. Ska rensa hela den här jävla ön innan jag åker hem! Imorgon åker jag till Nikko i 2 dagar med skolan. Laters!
A trip to Okinawa 2/3
10 tappra krigare ger sig an Okinawa för en helg. Med en solklar ledare vid namn Ryosuke som planerat hela resan in i minsta detalj.
Det här är vad jag kallar det japanska sättet att resa. Ni har säkert sett dem i Stockholm, de anländer med en buss, väller ut i klunga, spenderar 10 minuter på att fotografera, för att sedan återvända in i bussen och åka vidare till nästa stopp. Det är japaner.
Jag vet inte riktigt om det här faller mig i smaken på längre resor då jag tycker det känns mer kvantitativt än kvalitativt. Vi hann mer eller mindre resa runt hela huvudön på 2 dagar. Jag hade gärna haft mer "softa på stranden" men då hade jag samtidigt inte sett alla dessa häftiga platser så det väger upp.
Detta är tänkt att bli lite mer av ett bildkollage än en text men vi får se hur det slutar.
Skolkade sista lektionen i fredags och åkte och mötte upp resten av sällskapet i Ichigaya. Vanliga lättsamma avslappnade stämningen. Flygresan som vilken flygresa som helst.
Det har blivit kallt i Tokyo de senaste veckorna, säkert inte lika kallt som i Sverige, men värmen när man klev av på Naha airport var välkommen.
Från flygplatsen åker vi en timme med taxi ungefär för att komma fram till hotellet. Stannar till vid en convenient store och fyller på med dryck och mat. Jag hade absolut inga förväntningar på hur vi skulle bo, men när vi anländer är det till min förvåning ett riktigt mäktigt hotell. Så vi kände oss faktiskt lite som luffare som kom med massa matkassar.
Efter att ha checkat in och gjort oss hemmastadda så gav vi oss ner på stranden. Det var sent, jag var trött, stod över spriten, och gick och la mig långt långt innan de andra. Blev ändå brutalt väckt när de klumpade in vid 3 på natten. Orkade inte säga något tills att någon efter ca 15 min i rummet säger att vi borde vara tysta för att någon faktiskt sover i rummet. God morgon liksom. Vi hade ändå en lång dag framför oss.
Lördag 7e November
Snorkling
Upp, massiv frukost, iväg. Vi ska snorkla! Jag har aldrig gjort det förut! Våtdräkt, simfötter, cyklop. Vad skum uppfattning man får under vatten när det gäller avstånd. Har aldrig tänkt på det förut. Vi började simma inne i en lagun, ut i havet, längs klipporna, fram till trapporna upp. Kungligt! Dessutom fick vi något rosa godisliknande som man matade fiskarna med. Sekunden man släppte det i vattnet framför sig kom 100 fiskar från ingenstans. Alla möjliga varianter. Min favorit fisk var typ 30 cm lång, 1 cm bred, och med 10 cm lång mun. Såg riktigt korkad ut. Finns inga bilder från det här, av uppenbara anledningar.
Manzamou
Efter snorklingen begav vi oss upp på klipporna med hjälp av taxi. Detta är mer eller mindre bara en utsiktsplats, en promenadsträcka med fin utsikt.
Alla har sett Karate kid antar jag. Det här är i varje fall ön Mr Miyagi kommer ifrån, så kändes lämpligt att köra en pose.
Ocean Expo Park
Sen for det vidare i säkert en timme eller något till Ocean expo park där alla gjorde lite vad de kände för. Jag gick i varje fall på Delfin show, Akvarium, Emerald Beach, och såg solnedgången vid Sunset Plaza.
Har sett Delfiner förut men jag blev verkligen förvånad över hur högt de hoppar.
Har aldrig sett sjöstjärnor förut. Och det var ju inte speciellt mycket att se heller. De bara låg där helt hjärndöda.
Och bara för Mark ett besök i Korrolka tunnel.
Har varit på akvarium förut. Tycker inte det är något märkvärdigt. Men den sista montern här, fick nog alla att tappa hakan. Det är det absolut största monstret jag sett i hela mitt liv. Så stor att den till och med hade andra fiskar på ryggen som åkte snålskjuts
Den absolut största fisken jag sett i hela mitt liv.
Efter gick jag och Simon ner på Emerald beach och tog lite kort och snackade lite allmänt om allt möjligt.
Sedan vidare till Sunset plaza och såg solnedgången
Santorinis solnedgång 2004 är slagen!
Efter detta samlades vi igen, och åkte hem. Jag bangade på partyt den här kvällen också. Mina tankar är någon annanstans. Har ingen lust att dricka. Pluggade istället. Somnade tidigt. Hade bestämt mig för att gå ner på stranden dagen efter på morgonen innan vårt schema började 09:40.
A trip to Okinawa 1/3
Be right back! Tar lite semester i semestern. Hemma söndag natt, och den här gången ska jag se till att orka skriva något om det hela.
Kamakura 鎌倉
Area: Kamakura 09-09-21
Party: Jag, Simon, Japaner, Finnar och Fransmän
Mission: Sightseeing
(Text)
(Mer text)
Oundvikliga Zelda associationer
(Ännu mer Text)
En utflykt som kan summeras med: Mycket promenerande のに mycket trevligt. Nytt folk är dessutom alltid kul.
Detta inlägg kanske uppdateras, men jag tvivlar lite på det. Anledningen att jag inte orkat skriva något är för att jag helt enkelt inte hinner, vilket känns lite trist, men så är det. Skulle lätt kunna publicera en best-seller som bara handlar om helgen som varit.
^^;
Shinrin kouen 森林公園
09-09-06
Så var det dags att fira den andra födelsedagen sedan jag kom hit. Grattis Nana, 24. Som vanligt när vi blir inbjudna att hitta på något med det här gänget har vi inte en aning om vad vi egentligen ska göra fast de ofta gör ett försök att förklara det. Allt har liksom blivit lyckat innan så vi bara ler och följer med samtidig som vi nickar instämmande och låtsas ha förstått, vilket fungerar utmärkt.
Den här gången visade det sig att vi skulle på cykelsemester i Shinrin kouen O,o
Vilket är en park som ligger cirka 1 timme utanför Tokyo.
Det var riktigt länge sedan det var jag cyklade, jag har fortfarande inte köpt någon cykel som jag sa att jag skulle göra tidigare. Men det blir förhoppningsvis ändring på det snart.
Vädret höll sig toppen hela dagen. Har fortfarande inte haft otur med vädret en enda dag! Lite sjukt. Mitt i parken hittade vi världens största studsmatta och måste erkänna att det var länge sedan man känt sig som ett barn. Fantastiskt hur roligt man kan ha.
Jag är så hemskt elak ibland bara. Men är man tjugo centimeter kortare än mig, och har ett namn som bokstavligt talat översätts till sju, fyller tjugofyra men ser ut som tre, har världens överskottsenergi och samtidigt är lite av alla kineser på skolans ledare så är man automatiskt kvalificerad till att få utstå den myriad av sarkastiska skämt som jag kommer på. XD
Vi spenderade dagen med att cykla runt till olika platser i parken. Ska man hit är det nästan ett måste att ha en cykel då det är riktigt stora avstånd och mycket trevliga cykelvägar.
På kvällen drog vi till en All you can eat tårt-buffee och jag åt tills jag bokstavligen svimmade av ett totalt matkoma. Tror alla åt tills de mådde dåligt, men what to do, gott som fan var det, och det faktum att man i stort sett inte käkat någon normal mat under hela dagen var det bara att skita i.
En riktig feel good dag helt enkelt
Så var det dags att fira den andra födelsedagen sedan jag kom hit. Grattis Nana, 24. Som vanligt när vi blir inbjudna att hitta på något med det här gänget har vi inte en aning om vad vi egentligen ska göra fast de ofta gör ett försök att förklara det. Allt har liksom blivit lyckat innan så vi bara ler och följer med samtidig som vi nickar instämmande och låtsas ha förstått, vilket fungerar utmärkt.
Den här gången visade det sig att vi skulle på cykelsemester i Shinrin kouen O,o
Vilket är en park som ligger cirka 1 timme utanför Tokyo.
Det var riktigt länge sedan det var jag cyklade, jag har fortfarande inte köpt någon cykel som jag sa att jag skulle göra tidigare. Men det blir förhoppningsvis ändring på det snart.
Vädret höll sig toppen hela dagen. Har fortfarande inte haft otur med vädret en enda dag! Lite sjukt. Mitt i parken hittade vi världens största studsmatta och måste erkänna att det var länge sedan man känt sig som ett barn. Fantastiskt hur roligt man kan ha.
Jag är så hemskt elak ibland bara. Men är man tjugo centimeter kortare än mig, och har ett namn som bokstavligt talat översätts till sju, fyller tjugofyra men ser ut som tre, har världens överskottsenergi och samtidigt är lite av alla kineser på skolans ledare så är man automatiskt kvalificerad till att få utstå den myriad av sarkastiska skämt som jag kommer på. XD
Vi spenderade dagen med att cykla runt till olika platser i parken. Ska man hit är det nästan ett måste att ha en cykel då det är riktigt stora avstånd och mycket trevliga cykelvägar.
På kvällen drog vi till en All you can eat tårt-buffee och jag åt tills jag bokstavligen svimmade av ett totalt matkoma. Tror alla åt tills de mådde dåligt, men what to do, gott som fan var det, och det faktum att man i stort sett inte käkat någon normal mat under hela dagen var det bara att skita i.
En riktig feel good dag helt enkelt
富士山！ シ
Händelserik vecka, men framförallt händelserik fredag.
Skolutflykt, roligare än det låter. Destination Fuji-San. Det har regnat i stort sett varje dag den här veckan och väder prognosen utlovade 80% risk för regn. Potentiell mardröm. En nästan 2 timmar lång bussresa dit, då vädret skiftade fram och tillbaka från glasklart till spöregn flera gånger. Spännande. Vi ska till 5e etappen, vilket är så högt man kommer med buss. Allt ser bra ut tills vi i princip är framme....
Om det är någon som någonsin undrat hur det känns att vara inne i ett regnmåln kan jag glatt svara på det. Det regnar inte, det är vatten i luften.
Har exakt samma bild från 2006, men med klart väder, och det är en jävla utsikt härifrån.
Här är varjefall avstampet för att börja klättra de sista 2400 meterna upp. Man ser folk i alla åldrar göra sig redo. Jag var fan vältränad 2006 och började böla de 200 sista meterna för att det var så jobbigt. Luften blir liksom så tunn att den knapp känns uppe på toppen. Ändå såg jag flera som lätt var över 65 när jag och Danis var uppe på toppen. Något som gjorde mig riktigt imponerad, men samtidigt lite sne. Hur fan kunde de komma upp när jag tyckte det var så jobbigt att jag grät. Men idag gott folk, ja idag har jag fått svaret på gåtan. Den lilla detaljen vi missade för två år sen när vi gick den sista biten.
How to do it?
KÖP LUFT.
Jag skojar inte! Luft på konserv. Till och med plats för ett frimärke och address ruta om man vill skicka. Någon som vill ha eller? Det här måste lätt vara top tio på onödiga saker. Jag menar det är en konservburk, hur ska man lyckas andas in luften som är där i? Så fort du öppnar den försvinner ju luften. 40 kronor burken! Kanske borde börja sälja på Vivo.
"The Clean Air at Mount Fuji"
"Packed in this can is the clean natural air you can breath only when you are at Mt. Fuji"
Aja att klättra var inte på schemat den här gången. (Vilket jag förstod först, men nu efter upptäckten av konserverad luft vet jag inte..) Så vi satte oss i bussen och åkte ner igen. 100 meter längre bort, ute ur regnmolnet, fotograferat genom buss fönstret.
Jag menar, hur ofta åker man buss uppe i himlen? Nice feeling helt enkelt.
Nu trodde ni säkert att det här inlägget skulle ta slut. Men det är egentligen nu det börjar. Hade tänkt skippa skriva att vi åkte upp då det kändes som en rätt onödig grej att ha med. Så hoppas ni inte hunnit bli alldeles för uttråkade. Vi var inte på väg hem, utan på väg till vår nästa destination.
Welcome to Fuji-Kyu Highlands
Det är egentligen inte ett så stort område, men det finns en del riktigt koola grejer här kan jag säga.
Den här bergodalbanan, 2045 meter lång, börjar med att man sakta sakta åker upp 79 meter i luften för att sedan störta i 130 km/h! Man hinner tänka en hel del på vägen upp, typ att man ska dö. Det var världrekord med 79 meter när den byggdes men jag tror det är slaget nu.
Vidare har vi Dodonpa som känns lite som att spela Wipeout. 0-170 Km/h på 1,8 sek. Börjar med värsta raksträckan så lite svår att fånga på bild. Sen åker den i stort sett bara runt efter en looping eller två.
Nu måste det väl ändå vara allt? Trodde ni det själva eller? Det här är fan Japan.
Sparat det bästa till sist. En av världens två 4D-Bergodalbanor. EEYanaika (Fråga mig inte vad en 4D B&D bana är exakt, hade inte hört talas om det förrens idag). Tänker inte ens ge mig in på att förklara hur den åker så letade upp länken Christoffer använde (eftersom han inte heller kunde förklara, fast han tappert försökte)
Det är varjefall dessa 3 attraktioner som gör hela parken mer eller mindre.
Aja nu ska jag sluta babbla om bergodalbanor. Vi hade ett underbart flyt med vädret, tycker nästan det var lite kul att stå mitt inne i ovädret uppe på berget. Det var solsken i stort sett hela tiden vi var på nöjesfältet och det började spöregna nästan precis efter att bussen börjat åka hemåt. Är sjukt trött nu och ska hoppa i säng. Orkar inte ens läsa igenom vad jag skrivit, så lär ju redigera lite imorgon ^^
Oyasuminasai!
Skolutflykt, roligare än det låter. Destination Fuji-San. Det har regnat i stort sett varje dag den här veckan och väder prognosen utlovade 80% risk för regn. Potentiell mardröm. En nästan 2 timmar lång bussresa dit, då vädret skiftade fram och tillbaka från glasklart till spöregn flera gånger. Spännande. Vi ska till 5e etappen, vilket är så högt man kommer med buss. Allt ser bra ut tills vi i princip är framme....
Om det är någon som någonsin undrat hur det känns att vara inne i ett regnmåln kan jag glatt svara på det. Det regnar inte, det är vatten i luften.
Har exakt samma bild från 2006, men med klart väder, och det är en jävla utsikt härifrån.
Här är varjefall avstampet för att börja klättra de sista 2400 meterna upp. Man ser folk i alla åldrar göra sig redo. Jag var fan vältränad 2006 och började böla de 200 sista meterna för att det var så jobbigt. Luften blir liksom så tunn att den knapp känns uppe på toppen. Ändå såg jag flera som lätt var över 65 när jag och Danis var uppe på toppen. Något som gjorde mig riktigt imponerad, men samtidigt lite sne. Hur fan kunde de komma upp när jag tyckte det var så jobbigt att jag grät. Men idag gott folk, ja idag har jag fått svaret på gåtan. Den lilla detaljen vi missade för två år sen när vi gick den sista biten.
How to do it?
KÖP LUFT.
Jag skojar inte! Luft på konserv. Till och med plats för ett frimärke och address ruta om man vill skicka. Någon som vill ha eller? Det här måste lätt vara top tio på onödiga saker. Jag menar det är en konservburk, hur ska man lyckas andas in luften som är där i? Så fort du öppnar den försvinner ju luften. 40 kronor burken! Kanske borde börja sälja på Vivo.
"The Clean Air at Mount Fuji"
"Packed in this can is the clean natural air you can breath only when you are at Mt. Fuji"
Aja att klättra var inte på schemat den här gången. (Vilket jag förstod först, men nu efter upptäckten av konserverad luft vet jag inte..) Så vi satte oss i bussen och åkte ner igen. 100 meter längre bort, ute ur regnmolnet, fotograferat genom buss fönstret.
Jag menar, hur ofta åker man buss uppe i himlen? Nice feeling helt enkelt.
Nu trodde ni säkert att det här inlägget skulle ta slut. Men det är egentligen nu det börjar. Hade tänkt skippa skriva att vi åkte upp då det kändes som en rätt onödig grej att ha med. Så hoppas ni inte hunnit bli alldeles för uttråkade. Vi var inte på väg hem, utan på väg till vår nästa destination.
Welcome to Fuji-Kyu Highlands
Det är egentligen inte ett så stort område, men det finns en del riktigt koola grejer här kan jag säga.
Den här bergodalbanan, 2045 meter lång, börjar med att man sakta sakta åker upp 79 meter i luften för att sedan störta i 130 km/h! Man hinner tänka en hel del på vägen upp, typ att man ska dö. Det var världrekord med 79 meter när den byggdes men jag tror det är slaget nu.
Vidare har vi Dodonpa som känns lite som att spela Wipeout. 0-170 Km/h på 1,8 sek. Börjar med värsta raksträckan så lite svår att fånga på bild. Sen åker den i stort sett bara runt efter en looping eller två.
Nu måste det väl ändå vara allt? Trodde ni det själva eller? Det här är fan Japan.
Sparat det bästa till sist. En av världens två 4D-Bergodalbanor. EEYanaika (Fråga mig inte vad en 4D B&D bana är exakt, hade inte hört talas om det förrens idag). Tänker inte ens ge mig in på att förklara hur den åker så letade upp länken Christoffer använde (eftersom han inte heller kunde förklara, fast han tappert försökte)
Det är varjefall dessa 3 attraktioner som gör hela parken mer eller mindre.
Aja nu ska jag sluta babbla om bergodalbanor. Vi hade ett underbart flyt med vädret, tycker nästan det var lite kul att stå mitt inne i ovädret uppe på berget. Det var solsken i stort sett hela tiden vi var på nöjesfältet och det började spöregna nästan precis efter att bussen börjat åka hemåt. Är sjukt trött nu och ska hoppa i säng. Orkar inte ens läsa igenom vad jag skrivit, så lär ju redigera lite imorgon ^^
Oyasuminasai!
