Nytt Kent album, Nytt Liv.


Rubriken behöver inte tas så allvarligt. Men visst kom det lägligt. Kanske nästan lika grymt lägligt som Röd kunde sudda ut Tillbaka till samtiden och allt.

Jag är i Seoul, Korea nu. Jag kommer inte skriva om Korea heller då detta är en Japanblogg. Men jag lägger upp några bilder när jag kommer tillbaka till Tokyo.

Det är dags att gå in i något sorts avslutande läge nu.
Face it, det är över. Men även om det är över så är det mycket som kommer hända de sista dagarna.

Från och med nu kommer alla kvarvarande inlägg vara dedikerade kring avslut.

Och vissa avsked kommer nog vara värre än andra.


Jag tänkte aldrig längre än ett ögonblick i sänder
och just nu
vill jag se min framtid, jag vill se allt som ska komma
genom dimmorna här

Kan jag inte ens se min nervösa tunna hand som söker din

Du ger mig inga löften
och du ställer inga krav
för att du vet exakt
vad jag klarar av

Du ser mig som en jämlik
jag beter mig som ett barn
En ängels tålamod
En djävulsk envishet

Du tänkte alltid längre än det ögonblick när det händer
och just nu
kan vi se vår framtiden ett högteknologiskt konstverk
genom dimmorna här

Din varma slitna hand den sluts försiktigt omkring min
och tar mig med

Du ska lämna mig här ensam
Du ska lämna mig igen
Du måste lita på mig nu

Det är inte bara rädslan
som har bundit mig vid dig
Du måste lita på mig

Tänk på att du lärt mig allt var stolt över ditt verk
och spela en sång för oss
för gamla tiders skull

Mario blev packad igår!


Lovade Fredrik för länge länge sedan att gå på cosplay! Har lyckats slingra mig in i det allra sista! Nu stod jag inför sista chansen någonsin. Jag hade inte heller någon aning om vem jag skulle cosplaya som, eller om jag ens skulle klä ut mig. Fast när jag såg Mario kepsen i Akihabara var det över.

Syntetmaterial, dåligt tryckt M, 2500yen (!) Svor för mig själv i kön, kände hur expediten garvade inombords åt mig när jag slängde upp pengarna. Men det var inget som stoppade mig. Vidare ett par blåa hängslen och en helt röd tröja. Hanskar och mustasch hoppades över!

En totalt olicensierad av Nintendo Mario drog utan förkrök, runt midnatt till Ootsuka och mötte upp Naruto. Kändes riktigt udda, samt smått pinsamt. Nästan snudd på jobbigt. Detta släppte dock snabbt. Första chocken: I stort sett alla är utklädda! En hel klubb. Chock 2: Vilket otroligt röj det var, vilken stämning.


Bemötandet var kungligt. Bara konstatera att alla älskar Mario. Tyvärr så fick jag skämmas gång på gång då jag inte kände igen någon i stort sett. Klubben uppdelad i två delar, en lounge/bar, samt ett dansgolv.




Det var mer röj på dansgolvet här än på Ageha! Efter ett tag tog jag min roll som Mario på fullt allvar och gick igenom alla möjliga Mario skämt och poser jag kunde komma på på plats. 

Det var ett konstant pendlande mellan loungen och dansgolvet då uttrycket jag dansar aldrig nykter nådde en ny dimension den här kvällen. I loungen: drinkar, mingel, fotograferande. Dangolvet: Röj. Jag tänker inte ge mig in på att förklara med ord hur man dansar till sådan här musik. Det var DJs som pumpade animelåtar, tvspelslåtar, live framträdanden. Jag låter den här filmen förklara. Känn hur stämningen succesivt stegras!

Fast jag varit på Ravefester, stora Festivaler, massiva klubbar, så måste jag säga att den här dansstilen är något unik.

Som absoluta sista låt kom Evangelion låten (som till och med jag kan nu efter ett år i Japan) men till min stora förvåning röjer ingen nu. Det är snarare någon sorts religiös/sektliknande stämning och alla bara står och lyssnar. Skumt det här alltså, men nu kan jag bocka av cosplay från min checklist!


Ps:
Slänger in Evangelion låten också eftersom face it, Evangelion är religion, samt världes största mindfuck:

The Conquest of Japan 4/4 - Kyoto

De traditionella städernas stad, Kyoto. En helt klart värdig avslutning på hela rundturen.

Dag 6

Vad hände dag 6 egentligen. Tåget till Kyoto från Osaka runt 12 efter att sovit så länge det bara gått. Väl framme, check in, den vanliga rutinen. En lugnt dag, gled runt i och spanade in några tempel, men höjdpunkten för dagen blev Pontocho, Geishadistriktet. Nu hade jag läst på nätet och hört i receptionen att det inte är helt vanligt att man faktiskt får syn på några riktiga geishor. Nu om det är korrekt eller inte vet jag faktiskt inte riktigt får jag tror att på den lilla tiden vi var där faktiskt såg 5-6 stycken. Det roliga är att det som känns som huvudgatan i Pontocho faktiskt är full med turister som står och väntar ivrigt med sina kameror så så vanligt kanske det inte är ändå.


Dag 7

Ännu en ändlös promenerar dag. Börjar ni se ett mönster nu?

Heian Shirine, stort, pampigt. Speciellt imponerande är den japanska trädgården runt om.





Kinkakuji - Silver templet




Ginkakuji
- Guld templet! Byggt för en viss Yoshimitsu på 1300 talet. Rörde en Hello Kitty lucky charm i en turistaffär här och hittade 500 yen på marken 2 minuter senare. Och inte nog med det, så hittade jag 50 USD på marken 2 min efter det. Blev nästan lite vidskeplig mot hello kitty.




Dessa tre tog ungefär en dag att ta sig igenom i riktigt lugn takt med mycket promenad istället för buss. Sen var det bara käka och slagga.

Dag 8

Sista dagen, ett besök på Manga museet. Trodde det skulle visa lite om manga/animes historia och dylikt men det var mest ett stort bibliotek.


Kyoto Imperial Palace. Inte alltför kul, men fick en skön tupplur i parken!

Sen hämtade vi våra väskor, tog en promenad längs floden tillbaka till Kyoto stationen där vi tog en välförtjänt öl.


Otsukaresamadesu!


Den 8 Dagar långa rundtrippen gick på cirka 80000 yen. Vilket med den veckans växelkurs var cirka 7120 kronor.
Då kan man lägga till att om det varit en månad tidigare hade samma 80000 yen varit 6000 kronor. Detta är inkluderat alla rum, bussresor, måltider, inträden osv. Då levde vi faktiskt inte alltför luffarliknande heller.

Jag kan bara säga att jag kände mig otroligt grym som lyckats fixat och planerat den här resan så perfekt.
För det var precis vad den var, perfekt!




The Conquest of Japan 3/4 Nara!



Dag 5 - Chased by Deers

Med en baksmälla bortom den här världen var det dags att ta sig till Nara! Detta inlägg får avspegla lite hur jag mådde den dagen. Jag sa inte så mycket, mådde skit, men då vi bara skulle vara här en dag var det all resterande kraft som gick att samla ihop som användes. Denna kraft räckte dessutom fint för att inte behöva känna att jag förstört min upplevelse, eller intryck av Nara.

Någon timme från Osaka med tåg. Nara, en jätte park mest känd för sina 1000 tals vilda hjortar som härjar runt fritt. Sen är det givetvis mest känt för massa tempel, men jag tycker helt klart att hjortarna är det coolaste.


Det tar tid att ta sig igenom hela den här parken, och åker man till Nara är det rätt sannolikt att man vill se staden också när man är där. Trots den ultimata baksmällan hann vi göra allt vi planerat utan att känna oss allt för stressade. Vi letade upp en informations disk vid stationen då vi behövde en karta. Efter en 5 minuters utläggning, som jag redan hört 4 gånger, då tjejen i kassan sa exakt samma sak till alla utlänningar som kom för att be om en karta kan jag faktiskt citera:

 

"Welcome in Nara, do you like walking?" Ja/Nej. Alla i kön före svarade ja, så jag vet inte vad hon kan tänkas säga om man inte gör det. Fortsatt med

 

"There are many many many deer here! Waiting for you! Over 1000! Here is old town, here is shopping, do you like sake?" Ja/Nej

 

"Here is old brewery!"

 

Detta upprepades identiskt till alla före i kön. Det roliga är att så fort någon stack in en fråga emellan, eller inte svarade Yes eller No på hennes 2 frågor log hon bara och repeterade meningen.

 

Så iväg bar det, eftersom vi tycker om att gå! Tur var väl det, annars hade väl hon bett oss åka hem. Vart håller alla dessa hjortar hus egentligen. Jag som till och med köpt hjortgodis! Efter en stund infaller en känsla av att jag är förföljd...

 


Vilket jag mycket riktigt är. 2 stycken, häftigt!


Som snabbt blir till 6 stycken....


Tills jag blir fullkomligt omringad


Men lyckas till slut slå iväg dem

,
Samtidigt som jag lyckas ta mig loss och fly iväg känner jag hur huvudet dunkar som om någon slår mig en hammare varje steg jag tar.

Men de slutade inte jaga mig så enkelt, det var först när de fick syn på nästa offer som köpt en snack åt dem jag blev ointressant.

Så länge man inte har några hjortsnacks på sig så är de bara helt lugna, men de är verkligen överallt i hela parken.

Lunkade slött runt medan baksmällan långsamt blev lindrigare och lindrigare.




Till slut bar det upp till toppen, spanade in utsikten ett kort tag för att senare återvända med tåget till Osaka för att sova ut en natt, Sen skulle det vidare till nästa stad, den stora avslutningen, Kyoto!


To be continued..

The Conquest of Japan 2/4 - OOOOsaka~

Dag 3 - Osaka Castle

Osaka! De ungas stad! Maffians stad! Staden där genomsnitts japanens tankesätt är något lättsammare än resten av landets. Staden där faktiskt folk går mot rött om det inte kommer några bilar. Min lärare förklarade det tidigare som staden där till och med kärringarna har humor.

Så det med höga förväntningar vi anlände 6 på morgonen med nattbussen. Inte lika bra sömn den här gången men helt klart tillräckligt. Först bar det av att leta upp ett internetfik för att boka hostel. Det var först här det visade sig hur trött man egentligen var, för att efter att ha bokat, och åkt till andra sidan Osaka jag kom på att jag helt enkelt glömt namnet på det hostel vi bokat. För att göra saken bättre låg det i ett område där i stort sett varje byggnad var ett hotell. Men efter lite trial and error så löste det hela sig.

Efter lite sömn var det dags att spana in Osaka Castle. Nice, stort, pampigt.
Även om insidan inte var alltför underhållande så får man i varje fall en bra vy över staden från toppen. Men man börjar bli mer eller mindre immun mot sådana här vyer efter allt resande.

Det var i stort sett allt vi gjorde den här dagen. Snabb mat för hela slanten dessutom. Tog en promenad i elektronik distriktet senare för att låg alldeles i närheten av Akihabara. Ruskigt sugen på att spela Super Mario galaxy 2 har jag blivit också.

Dag 4 - Universal Studio Park, The Strong off mile!

Universal Studio park. Skippar världsarv, kulturella saker och sådant den här dagen.


Finns väl inte så mycket man kan säga om ett nöjesfält egentligen. Inte lika snyggt och detaljrikt inrett som jag trott. Men vad spelade det för roll när varje attraktion var superb.

Spindelmannen, bergodalliknande åktur med 3Dglasögon där man konstant blir jagad av massa kända skurkar. I slutet faller man dessutom stuprakt ner från en skyskrapa, för att till slut bli räddad av ett spindelnät i sista sekunden. Så grymma effekter att jag faktiskt var tvungen att hålla emot med händerna för att det kändes som att man verkligen skulle krasha.

Terminator, Sittande i en massiv biosalong, med skärmar runt hela rummet. Live skådespel varvas med 3d film! Japanska Arnold är bara för grym. Som att sitta mitt i en actionfilm.

Jaws, En lugn båttur som tar en vändning då hajen börjar attackera. Båten styrs av en anställd som kör värsta showen, både skjuter och skriker med full entusiasm. Massa riktig och massa annat.

Samt en hel del till men det blir det inget skriveri om. Kötiden var cirka 30 minuter till alla attraktioner.

Kvällen skulle bli lugn, planen var att åka vidare till Nara dagen efter.


Efter en middag och någon öl får vi för oss att vi ska vandra hem. Något som borde ta kanske 45 min - 1 timme.
Eftersom jag knappt druckit och vi promenerar igenom ett ganska livligt distrikt så köper vi varsin Strong Off i en 7/11 på vägen.

Vad är en Strong Off? Det har blivit lite av ett legendariskt uttryck här senaste tiden. Första gången jag stötte på en Strong Off var när Gabbe skulle köpa öl till alla men kom tillbaka med massa Strong off istället när vi skulle till Atom. Strong Off marknadsförs dessutom hårt i Tokyo med denna reklam:


tyvärr är det inte helt rätt bild, hittar inte på nätet och de har slutat med reklamen i tunnelbanan.

Kan man verkligen bli så där lycklig av en öl? Jag menar kolla på honom! Och varför heter den Strong off? Fan vad vi disskuterat det. Men det var först den här kvällen jag verkligen fick meningen förklarad för mig.

10 minuter senare, vafan e biran redan slut? Hur är det möjligt? Aja, kör en till. Alkohol är tillgängligt 24/7 överallt i Japan. Där det inte finns butiker finns det alltid selectamaskiner som säljer öl, vin, sake.

10 minuter senare, vafan e biran redan slut? Hur är det möjligt? Aja, kör en till. Borde ju ändå vara hemma snart. Den här ölen är ju trots allt 7%, hur fan kan den smaka som vatten. Handen på hjärtat smakar den inte som vatten, inte heller som öl, även fast det helt klart är en öl. Borde skiten inte heta Strong On istället? Typ syfta på full fart eller något i den stilen. Skitsnacket om allt möjligt flödar.

10 minuter senare, vafan e biran redan slut? Hur är det möjligt? Aja, kör en till. Borde ju ändå vara hemma snart. Eller vänta nu, vart fan är vi? Aja det kan ju inte vara så illa, det borde vara hittåt. Om Strong off reklamen är fascinerande så kan ni ju tänka er hur de marknadsför cigaretter i det här landet. (Nej jag har fortfarande inte tagit ett enda bloss) Mitt första möte med Winstonmannen:


Vem fan röker så där? Seriöst jag kräver en förklarning från marknadsförarna.
Jag menar ok så kul tycker ni kanske inte det var, men man ser den här rökande muskelknutten överallt just nu. Och efter några strong off är det faktiskt fantastiskt kul att sån här reklam faktiskt sätts upp. Men det roliga slutar faktiskt inte här! Vad tror ni att den här killen har på sig för byxor? Jag menar med den där överkroppen och allt.
Jo jag kan faktiskt avslöja det:


WTF?! O,o;;;;;;

Det är absolut fantastisk cigarett och öl reklam Japan style! Så kul att det blir en till Strong off! Även denna försvinner spårlöst. Konstaterar att vi är helt vilse, men skiter i.

Glider vidare lite, och kommer fram till att det e lika bra att fråga om vägen i nästa convinient store. Väl framme i kassan. "Ursäkta vi skulle vilja ta oss till..." Umm.. Ehh... hmmmm.... vad fan hette stationen igen. Fuck jag har ingen aning. Och jag är totalt chockad över att jag hur mycket jag än försöker så kan jag inte komma på vart fan det var vi bodde. Mitt resesällskap är inte heller till någon vidare hjälp.

Strong off effekten, den sätter helt enkelt hela kroppen på off utom de nödvändiga reflexerna, som andning och puls. Känner bara hur jag fan inte pallar. Men armarna funkar fortfarande så jag kan kröka ur min nya burk. Hittar en bänk och känner att jag lika gärna kan sova här, spelar ingen roll. Då det slår mig som en blixt, Shin Ima Ya! Yes! där bor vi.

Stanna en taxi, fick en vägbeskrivning, gick vilse igen, stanna en till taxi, och hittade till slut hem! 3-4 på natten någon gång.

Vi skulle upp 7 dagen efter, vi skulle till Nara, en av de platser jag absolut sett mest fram emot att besöka. Vafan skulle jag kröka så mycket för ikväll? Det spelar ingen roll, jag är strong offad, och kan inte tänka på saken för tillfället så jag somnar bara.

To be Continued...


The Conquest of Japan 1/4 - Hiroshima, Miyajima

28 Maj kl 21 startade fälttåget genom västra Japan. Två tappra upptäcktsresenärer på färd med Hiroshima som första mål.

Som det geni jag är ändrade i sista stund rutten till att börja med att åka hela vägen till Hiroshima istället för att först åka till Kyoto på grund av vädret.

Dag 1 29e Maj

Efter att ha sovit förvånansvärt bra i stort sett hela bussen från Tokyo (10,5h) anlände vi tidigt på morgonen i Hiroshima. Känslan att lämna Tokyo är faktiskt rätt så bra. Bara en sådan grej som att man tar sig runt i Hiroshima med hjälp av spårvagnar känns avkopplande gentemot mer eller mindre alltid stressiga Tokyo. Planen var att stanna i Hiroshima i 2 dagar. Det finns ett tvådagars åkkort på spårvagnen, samt färjan över till Miyajima samt linbanan där som kostar 2000 yen. Jag skulle tipsa alla att köpa det vid ankomst.

Efter att ha lämnat av väskorna på vårt hostel begav det av till det första sightseeing målet: Genbaku domu (Atomic Bomb Dome)
Ett av de få husen som stod kvar efter atombomben och står kvar än idag konserverat i stort sett i samma skick som direkt efter. Den enda anledningen att huset ens stod kvar överhuvud taget är för att bomben släpptes nästan exakt ovanför. Efter diskussioner om huruvida man skulle riva huset då det kan tänkas provocera fram smärtsamma känslor eller låta det stå kvar som ett minne över vad som hänt i historien blev det till slut ett världsarv 1996.

Vidare blev det en promenad genom Peace memorial park ner till Peace memorial Museum. Som det framgått någon gång tidigare på bloggen är museum inte min starka sida direkt, men det här museumet är något alldeles speciellt. Det handlar uppenbarligen inte om konstig konst som ingen förstår, eller några lirare som sprang runt och härjade för 100tals år sedan. Även om andra världskriget är långt före min tid så känns det inte som att det är så långt bakåt på något sätt.

Det är en vemodig känsla man får av att gå igenom det här museumet. Jag har aldrig läst så mycket på ett museum någonsin i mitt liv. Efter att ha tagit oss igenom allt gick vi till ground zero, som inte är mer än det här lilla monumentet.


Klockan hade nu passerat 3 och vi kunde checka in, så vi begav oss tillbaka till hostellet medan den något tryckta stämningen släppte. Men ingen tid för vila här inte. Det var dags att åka till Miyajima guchi och ta färjan över till Miyajima, ännu ett världsarv. 

Vi anlände runt klockan 17, och då var allt på ön redan på väg att stänga samt att linbanan inte gick längre. För att göra det hela ännu värre var det dessutom lågvatten så det blev inte den synen jag föreställt mig alls.



En liten planeringsmiss som senare visade sig vara riktigt lyckad för det hela blev så mycket grymmare av att ha sett platsen med både hög och lågvatten. Men då vattnet inte skulle stiga förens efter sista båten hem gått blev det snabb omplanering och ytterligare ett besök på ön planerades in tidigt dagen efter. Efter att promenerat runt lite åkte vi tillbaka och det blev Okonomiyaki på en schysst restaurang och några öl från hostellet beer machine med lite folk vi träffat där.




Dag 2 30e Maj

Check out, lämna väskorna, spurt till Miyajima. Den här gången en helt annan syn. Templet som till syns flyter runt på vattnet.





Fullt med hus i gammal stil, smågator, och folk. På denna ö har vi även berget Misen som vi tänkt promenera upp för först, men på grund av planändringen blev det linbanan både upp och ner. Då vill säga att den stigen som leder upp till linbanan, och den som senare leder upp till toppen riktigt vackra.


Väl uppe bara att konstatera att Hiroshima mer eller mindre är avklarat, och att det var en mycket mysigare stad än jag trott. Senare samma dag besöktes även lite tempel och Hiroshima slottet. På kvällen bar det av med nattbuss till nästa stad, nämligen Osaka...

RSS 2.0