TokyoTrip

att den absoluta eliten har landat i Tokyo fredagen den 19e Mars 2010 kl 17:55.

Det spekuleras i att detta kan bli den potentiellt största händelsen genom tiderna.

Både Expressen och Aftonbladet har gjort anspråk på dessa bilder. Men då dessa företag i sig inte ens är värda i närheten av vad dessa bilder är har det varit helt utan framgång.

Tokyotrip kan dock idag stolt bekräfta att detta rykte är sant, samt visa exklusiva bilder tagna tidigare idag på Narita Airport.

Med äran som värd för detta event kan jag idag, med en liten smula ego fast mest god självkänsla, meddela att detta kommer bli den största händelsen någonsin. Minutsiösa förberedelser, och intensiv planering.

Men vad annat hade ni förväntat er av mig när något sådant här går av stapeln.

Ni kan givetvis följa det censurerade förloppet här på bloggen.

Dock, damer och herrar, kommer det inte vara jag som skriver något om de två kommande veckorna. Bloggen kommer få gästkrönikörer i form av Mikael Danhagen, Sebastian Östlund, Mr Sagat och Gabriel Örun.

 

 

Ett inlägg som dröjt länge.  Jag kan hålla med om att den här bloggen har känts lite fattig på personer. Mest för att man aldrig riktigt vem som vill vara med på bilder, eller bli omskriven.

Men det är dags att göra ett litet övertramp här och introducera folket i mitt hus. Kanske till och med lite extra lägligt då faktum är att i stort sett hela huset flyttat ut de senaste dagarna. Har till och med bytt ut alla namn på karaktärerna i Tales of Vesperia till folk i huset. Precis som man gjorde när man var liten och spelade Final Fantasy. Vissa dialoger blir faktiskt rätt roliga på grund av det här.

Så cirka 10 minuters promenad från Ueno, eller 5 från Tawaramachi ligger mitt lilla guesthouse. Men mer intressant än vart det ligger är ju vad för människor som bor där. Så tänkte ta och introducera de jag bott tillsammans med de senaste månaderna

Vi börjar med Rishun!

Vesperias Estelle, Tawaramachis Rishun.
Högt drömmande om bli framgångsrik inom dans, musik, sång. Dessutom sjukt begåvad, var med och såg hennes trupp framföra en riktigt spektakulär musikal förut. Bilden nedan är tagen direkt efter varpå den något tunga make-uppen. Blev riktigt imponerad. Sen var hon med som bakgrundsdansare på den feta nyårsgalan i Tokyo Dome som vi alla i satt hemma och såg på TV live på nyårsafton.

Men samtidigt med båda fötterna helt och hållet på jorden. Jag har en känsla av att den här tjejen kommer komma riktigt lång, vad hon än väljer att satsa på. Haft bra diskussioner om allt mellan himmel och jord, glott på film, tagit det lugnt. Bott i USA och Indien och pratar där för engelska flytande. Detta har i sin tur lett till, på gott och ont, att våra samtal inte stoppats av någon språkbarriär. 

Vilket leder oss till nästa person Arisa. Som inte pratar engelska över huvud taget. Tjejen framför mig på bilden ovanför.

 

Arisa har varit den som fått/blivit tvingad att vara min lärare. Hon som jag ställer alla dumma frågor till om mina läxor, hon som får läsa alla mina uppsatser och garva åt alla konstiga meningsuppbyggnader. Men det är jag riktigt tacksam för. Har gett lite engelska lektioner i gengälld.

 

Tränar också på Jexer, så brukade ha sällskap dit när jag tränade ibland. Fast hon går dit för yoga klasserna vilket inte riktigt är min grej.

Arisa är också en tjej som har det där speciella toppenhumöret hela tiden. Konstant leende och glad, ett humör som utan problem smittar av sig på vem som helst.

 

Vidare till Liu

Liu. Husets veteran med cirka 4 år på nacken. Studerande, Deltidsjobbande. Spelintresserad. Men framförallt husets mästerkock. Det är han som ligger bakom all mat på alla bilder.


Guillaume (Bab), Jag

Husets fransman. Han är precis som.. en fransman?! På alla sätt. Riktigt soft kille. Jobbar heltid som designer. Av mer eller mindre uppenbara anledningar också den person i huset som är mest lik mig. Det är faktiskt rätt skönt att ha en europé i huset som man kan välla ut sin frustration på över hur konstiga japaner är ibland!

Miran, Arisa, Asako, Liu

Arisa, Rishun, Liu, Daiki

Daiki flyttade ut ganska snart efter jag kom till Japan och flyttade till Filippinerna. Men har nu återvänt till Tokyo och arbetar som japanska lärare. Dock bor han inte i vårt hus längre men vi ses ibland.

Miran, Jag

Det går dock inte att undkomma att Tawaramachi mer eller mindre blivit kallt. Folk har bott alldeles för länge här. Motivationen och framför allt orken att hitta på saker ihop sjunker. Sen är det ju faktiskt japan vi pratar om och japaner är allmänt upptagna människor. Om de inte jobbar 24/7 så är det alltid något annat viktigt som händer. Så när Miran dök upp i början av december var det som en frisk fläkt för hela huset. Helt plötsligt satt folk och snacka och umgicks igen. Med ett så simpelt intresse som att prata och vara social. Det spelar ingen större roll om vad man pratar om. Jag kunde till exempel prata med henne om hur störigt det är när det laggar till när jag spelar Resistace 2 online och dör på grund av detta. Jag skulle behöva den skillen ibland då jag känner att jag inte riktigt orkar engagera mig i ämnen jag inte kan någonting alls om. Tyvärr flyttade hon ut redan i Februari så det blev ingen lång vistelse i huset.

Kayon, Jag, Miran

Alla dessa förutom Miran ingår i gänget som bott här hela tiden sedan jag kom till japan. Utöver dessa så har det kommit och gått människor lite titt som tätt. Tawaramachi huset i sig är faktiskt inte så slitet som det först känns när man kommer in i det. Med det sagt så skulle jag aldrig palla bo här hur länge som helst. Att bo inom det här guesthouset kommer med många fördelar dock. Seiji, the big boss of Borderless Tokyo, gör ett utmärkt jobb. Regelbundna aktiviteter hålls, där folk från alla hus kan delta. Till exempel var skidresan anordnad av folk från Borderless Tokyo.

Men jag spelade Vesperia här om dagen och karaktärernas namn känns inte längre självklara. Det sker ett tronskifte i Tawaramachi just nu. Sona, Rishun samt Arisa har flyttat ut. 3 nya människor är på väg in. Har bara träffat 1 av dem så vilka de andra blir återstår att se. Asako och Liu har dessutom bott så länge i Tawaramachi att de inte kan betraktas som regenter, då de är mer utav "the elders/sages" och då återstår det bara en självskriven regent att ta tronen.

行くぞ！！！！

Råkade av misstag vinna uttagningen i klassen för några månader sedan till finalen i skolans tal/konversations tävling. Tror folk röstade på mig i den deltävlingen för att jag helt enkelt är den roligaste personen i klassen och på grund av det så spelade det faktiskt inte någon roll att jag läste innantill. Eller så är det helt enkelt så att alla jävlades och röstade på mig. Vilket som är ok för mig.

Drog in Tobbe i skiten och skrev, om jag får uttrycka mig som jag skulle göra med min informella vardagssvenska, en riktigt "äggig" dialog, full av svensk sarkasm och ironi.

Därför kom nervositeten ganska snabbt krypande när man kom upp på scen och såg ledningen längst fram med sina heldöda, apatiska ansikten sitta och spana in än. Med penna och papper redo att såga allt vi sa. (De som sitter på främre raden, bild 3)

Dessa människor kan omöjligt förstå min humor var det enda jag kunde tänka på, hur kunde jag tänkt så fel när jag skrev manuset. Vi är körda. Fan.

Vi presenterar oss. Stundens ögonblick, Tobbe drar första repliken som så snitsigt är "Grattis till första pris i Manabis Talartävling" Innan jag ens hinner dra mitt "Arigatou gozaimasu" till svar har aulan börjat asgarva. Inklusive de iskalla kostymnissarna på första raden. Då släppte nervositeten mer eller mindre helt, alla våra skämt, grymma som beiga, gick hem.





Det slutade varjefall med att vi tog hem 理事長賞　(Rijichoushou), översatt Board Chairman's Prize. Cirka 500 kronor, samt ett fult diplom. \(^_^)v