Valentine's day!
I mean come on, why would it be like in the rest of the world? This text is copied from a friend who copied it from somewhere else.
In Japan, in 1960, Morinaga, one of the biggest Japanese confectionery companies, originated the present custom that only women may give chocolates to men. In particular, office ladies will give chocolate to their co-workers.
One month later, in March 14, there is the White Day, created by the Japanese National Confectionery Industry Association as a "reply day", where men are expected to return the favour to those who gave them chocolates on Valentine's Day.
Unlike western countries, gifts such as candies, flowers, or dinner dates are uncommon. It has become an obligation for many women to give chocolates to all male co-workers. A man's popularity can be measured for how many chocolate they receive on that day; the amount of chocolate received is a touchy issue for men, and they will only comment on it after getting assurances that the amount will not be made public.
This is known as giri-choko (義理チョコ), from the words giri ("obligation") and choko, ("chocolate"), with unpopular co-workers receiving only the "ultra-obligatory" chō-giri choko cheap chocolate. This contrasts with honmei-choko (本命チョコ, Favorite chocolate); chocolate given to a loved one. Friends, especially girls, may exchange chocolate referred to as tomo-choko (友チョコ); from tomo meaning "friend".
So how many chocolates did I get you wonder? Well as the text states, its a touchy subject ;)
In Japan, in 1960, Morinaga, one of the biggest Japanese confectionery companies, originated the present custom that only women may give chocolates to men. In particular, office ladies will give chocolate to their co-workers.
One month later, in March 14, there is the White Day, created by the Japanese National Confectionery Industry Association as a "reply day", where men are expected to return the favour to those who gave them chocolates on Valentine's Day.
Unlike western countries, gifts such as candies, flowers, or dinner dates are uncommon. It has become an obligation for many women to give chocolates to all male co-workers. A man's popularity can be measured for how many chocolate they receive on that day; the amount of chocolate received is a touchy issue for men, and they will only comment on it after getting assurances that the amount will not be made public.
This is known as giri-choko (義理チョコ), from the words giri ("obligation") and choko, ("chocolate"), with unpopular co-workers receiving only the "ultra-obligatory" chō-giri choko cheap chocolate. This contrasts with honmei-choko (本命チョコ, Favorite chocolate); chocolate given to a loved one. Friends, especially girls, may exchange chocolate referred to as tomo-choko (友チョコ); from tomo meaning "friend".
So how many chocolates did I get you wonder? Well as the text states, its a touchy subject ;)
Åka Tåg! ♪♪
Jag vet vad ni alla tänker nu, vilken jävla drömrubrik! Känner hur allas förväntningar steg i taket bara av att läsa rubriken.
Och det gör de med all rätt! Nu när jag väl tar mig lite tid att skriva så är det just detta jag väljer att ta upp. Tycker till och med att jag fick till det ordentligt den här gången.
Blir mycket pendlande för mig, dagligen. I början av resan bodde jag ju en bit ut i Okegawa och fick pendla över en timme varje morgon för att komma till skolan. Tåget, på väg in mot stan fylldes då varje morgon sakta men säkert på. Till slut blir det så fullt att man sitter helt fast, vilket tog ett tag att vänja sig med. Första gången i ren skräck. Höll i mig för allt jag var värd. Till slut kommer jag på mig själv, varför håller jag i mig? Släpper försiktigt taget, långsamt. Inget händer, jag sitter så fast att det inte spelar någon roll. Och då lutar jag dessutom nästan 45grader. Sakta men säkert har man dock vant sig vid dessa tåg, här följer lite tankar angående det hela.
1. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med händerna!
I början körde jag med att jag höll i handtagen. Men då man blir rätt slut i armarna eftersom det mer eller mindre blir omöjligt att ta ner dem kom jag fram till att denna strategi inte är hållbar. Man vågar inte riktigt ha händerna nere heller. Så nu kör jag, när det är riktigt packat, armarna i kors med händerna på axlarna. Funkar fint!
Denna vagn är ca 40% full skulle jag uppskatta!
2. Rensa bort all skitmusik från I-Podden
En annan sak som jag gjorde redan efter några dagar var att rensa bort allt som var mellan skit och dugligt och började köra på shuffle. Detta eftersom det bara är att glömma att man kan byta låt. Och om du inte låser ipodden kommer den nästan garanterat höja o sänka o byta låt lite som den känner för.
3. Ha något att blockera med
Jag har nästan alltid väska med mig också när det är fullpackade tåg. Inte för att jag gör så medvetet utan för att det främst är morgorna det är så här och då jag åker till skolan. Den fungerar som en utmärk block om man ser att man är på väg att hamna ihoptryckt med någon skabbig gubbe. Det var faktiskt ett ganska stort problem i japan just med äckliga gubbar som tafsar på folk i de fullpackade tågen. Detta har i sin tur lett till att det finns Women-only vagnar på vissa tåg, vissa tider.
4. Alla får plats principen är helt accepterad
På stationerna är allt så organiserat, folk köar till tågen, radar alltid upp sig perfekt. Att folk tränger sig händer inte. När det kommer till att stiga på tågen så gäller en alla får plats princip. Vilket jag försökt illustrera under:
Först har vi organiseringen
Följt av hur man stiger på
Och alla får plats! Alltid! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt, "Nej för fan, det här är helt omöjligt" Men likt förbannat trycker alla sig in. På i stort sett samtliga stationer jobbar en hel arme av folk med att se till att tågen går som de ska. Vid Ueno, där jag åker ifrån på morgorna nu, är det en "Eki-in" per vagn. Deras uppgift är mer eller mindre under den här tiden på dygnet att se till att alla dörrar stängs ordentligt.
5. Skyll ALDRIG på att tåget var sent om du är sen
Att skylla på att tåget var försenat när man kommer sent till skolan eller jobbet fungerar inte heller. Det är nämligen så att om tågen är försenade så delas lappar ut på vardera station där det står klockslag och drabbad linje. Dessa godtas då som anledning, varjefall av vår skola. Utan lapp är man stekt dock. Grejen är att tågen är inte sena här. Jag har råkat ut för ett sent tåg en gång, och det som tidigare kändes som fullpackat fick en ny dimension.
Det är helt ok, och det är läskigt hur snabbt man anpassar sig. Jag tar utan problem en tupplur på tåget. Senast på vägen hem från Kamakura totalsov jag i stort sett hela vägen hem.
Var på väg hem från Shibuya med första tåget i helgen. Får sittplats, hamnar mellan två brudar, som båda däckar efter cirka två stationer. Det hela blev till slut något som liknande en pingis match då tjejen till höger slog huvudet mot min axel då tåget startade och den andra bruden ramlade in i väggen. När tåget sedan stannade ramlade hon på mig istället och den andra krockade med den andra väggen. Och så fortsatte det. I 13 Stationer! De var rätt söta, men den ena sov med helöppen mun och den andra luktade askkopp. Jag skulle vilja sett krocken dock, efter jag stigit av och det plötsligt inte fanns någon att luta sig mot.
Jag tror det summerar mina tankar kring att åka tåg! Och jag tror att det är första gången jag faktiskt känner att ett inlägg blev helt komplett!
Och det gör de med all rätt! Nu när jag väl tar mig lite tid att skriva så är det just detta jag väljer att ta upp. Tycker till och med att jag fick till det ordentligt den här gången.
Blir mycket pendlande för mig, dagligen. I början av resan bodde jag ju en bit ut i Okegawa och fick pendla över en timme varje morgon för att komma till skolan. Tåget, på väg in mot stan fylldes då varje morgon sakta men säkert på. Till slut blir det så fullt att man sitter helt fast, vilket tog ett tag att vänja sig med. Första gången i ren skräck. Höll i mig för allt jag var värd. Till slut kommer jag på mig själv, varför håller jag i mig? Släpper försiktigt taget, långsamt. Inget händer, jag sitter så fast att det inte spelar någon roll. Och då lutar jag dessutom nästan 45grader. Sakta men säkert har man dock vant sig vid dessa tåg, här följer lite tankar angående det hela.
1. Jag vet liksom inte riktigt vad jag ska göra med händerna!
I början körde jag med att jag höll i handtagen. Men då man blir rätt slut i armarna eftersom det mer eller mindre blir omöjligt att ta ner dem kom jag fram till att denna strategi inte är hållbar. Man vågar inte riktigt ha händerna nere heller. Så nu kör jag, när det är riktigt packat, armarna i kors med händerna på axlarna. Funkar fint!
Denna vagn är ca 40% full skulle jag uppskatta!
2. Rensa bort all skitmusik från I-Podden
En annan sak som jag gjorde redan efter några dagar var att rensa bort allt som var mellan skit och dugligt och började köra på shuffle. Detta eftersom det bara är att glömma att man kan byta låt. Och om du inte låser ipodden kommer den nästan garanterat höja o sänka o byta låt lite som den känner för.
3. Ha något att blockera med
Jag har nästan alltid väska med mig också när det är fullpackade tåg. Inte för att jag gör så medvetet utan för att det främst är morgorna det är så här och då jag åker till skolan. Den fungerar som en utmärk block om man ser att man är på väg att hamna ihoptryckt med någon skabbig gubbe. Det var faktiskt ett ganska stort problem i japan just med äckliga gubbar som tafsar på folk i de fullpackade tågen. Detta har i sin tur lett till att det finns Women-only vagnar på vissa tåg, vissa tider.
4. Alla får plats principen är helt accepterad
På stationerna är allt så organiserat, folk köar till tågen, radar alltid upp sig perfekt. Att folk tränger sig händer inte. När det kommer till att stiga på tågen så gäller en alla får plats princip. Vilket jag försökt illustrera under:
Först har vi organiseringen
Följt av hur man stiger på
Och alla får plats! Alltid! Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt, "Nej för fan, det här är helt omöjligt" Men likt förbannat trycker alla sig in. På i stort sett samtliga stationer jobbar en hel arme av folk med att se till att tågen går som de ska. Vid Ueno, där jag åker ifrån på morgorna nu, är det en "Eki-in" per vagn. Deras uppgift är mer eller mindre under den här tiden på dygnet att se till att alla dörrar stängs ordentligt.
5. Skyll ALDRIG på att tåget var sent om du är sen
Att skylla på att tåget var försenat när man kommer sent till skolan eller jobbet fungerar inte heller. Det är nämligen så att om tågen är försenade så delas lappar ut på vardera station där det står klockslag och drabbad linje. Dessa godtas då som anledning, varjefall av vår skola. Utan lapp är man stekt dock. Grejen är att tågen är inte sena här. Jag har råkat ut för ett sent tåg en gång, och det som tidigare kändes som fullpackat fick en ny dimension.
"Den minsta tidsenhet som används i Shinkansens tidtabeller är inte minuter utan sekunder, med en exakthet på 15 sekunder. Ett tåg kan alltså ha t.ex. avgångstid kl 10:07:15 eller kl 10:07:30. Den officiella definitionen på ett försenat tåg är att det inte ankommer på exakt rätt tid, inga marginaler tillåts.
Under 2003 var genomsnittsförseningen 12 sekunder för Tokaido Shinkansen." Source
SJ, SL, Connex eller vad fan ni nu heter, ni har något att lära er.
6. Kan du, sov.
Det är helt ok, och det är läskigt hur snabbt man anpassar sig. Jag tar utan problem en tupplur på tåget. Senast på vägen hem från Kamakura totalsov jag i stort sett hela vägen hem.
Var på väg hem från Shibuya med första tåget i helgen. Får sittplats, hamnar mellan två brudar, som båda däckar efter cirka två stationer. Det hela blev till slut något som liknande en pingis match då tjejen till höger slog huvudet mot min axel då tåget startade och den andra bruden ramlade in i väggen. När tåget sedan stannade ramlade hon på mig istället och den andra krockade med den andra väggen. Och så fortsatte det. I 13 Stationer! De var rätt söta, men den ena sov med helöppen mun och den andra luktade askkopp. Jag skulle vilja sett krocken dock, efter jag stigit av och det plötsligt inte fanns någon att luta sig mot.
Jag tror det summerar mina tankar kring att åka tåg! Och jag tror att det är första gången jag faktiskt känner att ett inlägg blev helt komplett!
Japansk Humor
Ingen action igår eller ikväll. Har segat hemma, pluggat och varit på gymmet. Suttit och dötittat på youtube den senaste timmen och tänkte dela med mig av några klipp som gett mig krampartade skrattattacker. Många har säkert sett dessa men jag har ingen ork att skriva just nu men ville blogga något. Har minst 20 sådana här videos som jag verkligen asgarvar åt, men lägger upp 3 här och nu. Kanske blir fler senare om folk tycker de är roliga. Videon längst ner känns viktig att ni ser. Det är precis så det känns här när man försöker komma runt med engelska.
Här är lite småklipp
När gamlingen jagas av stenen och när de släpper ut fågeln i pissoaren i den första filmen är fan episkt. Den andra filmen undrar jag hur man själv skulle reagera i.
Den här videon kan faktiskt vara kul att se också för att ni ska kunna få lite insikt i hur det är att använda engelska här (ibland). Jag har riktigt svårt att hålla mig för skratt när japanerna sätter igång med sin så kallade Jingrish. Speciellt när de har samma pitch på rösten som hon i filmen. Jag har inte så mycket respekt i kroppen som de har. De aldrig skulle skratta åt min japanska på samma sätt. I varje fall aldrig så att jag såg att de gjorde det.
Den första och enda meningen tjejen säger när hon kommer upp är det hon sedan spenderar resten av filmen till att försöka översätta XD Får ni ihop det? Jag förstår helt och hållet, men inte tack vare engelskan ^_^
Cheese!... Box!.... Cool!.... COOL BOX! Fan någon måste sampla det o slänga in det i en ravelåt.
Hahaha.. Godnatt
Här är lite småklipp
När gamlingen jagas av stenen och när de släpper ut fågeln i pissoaren i den första filmen är fan episkt. Den andra filmen undrar jag hur man själv skulle reagera i.
Den här videon kan faktiskt vara kul att se också för att ni ska kunna få lite insikt i hur det är att använda engelska här (ibland). Jag har riktigt svårt att hålla mig för skratt när japanerna sätter igång med sin så kallade Jingrish. Speciellt när de har samma pitch på rösten som hon i filmen. Jag har inte så mycket respekt i kroppen som de har. De aldrig skulle skratta åt min japanska på samma sätt. I varje fall aldrig så att jag såg att de gjorde det.
Den första och enda meningen tjejen säger när hon kommer upp är det hon sedan spenderar resten av filmen till att försöka översätta XD Får ni ihop det? Jag förstår helt och hållet, men inte tack vare engelskan ^_^
Cheese!... Box!.... Cool!.... COOL BOX! Fan någon måste sampla det o slänga in det i en ravelåt.
Hahaha.. Godnatt
Japanese Smoking Manners
Lovet är över.
Ayong, den koreanska bruden i vårt guest house har åkt hem.
Har sett när tusentals flytande ljust tänts i Sumidafloden.
Varit på min första hemma fest. (!)
Gjort Sverige stolta genom att sjunga Karamel-Dansen på karaoke.
Men inget av de ämnena orkar jag ta upp idag!
Tänkte det var dags att ge alla rökare en smäll på käften. Får ju passa på nu medan jag med all rätt kan göra det. Det finns en massiv antirökkampanj som pågått här sedan jag var här förra gången 2006, om inte längre. Lite uppläxande skyltar som man hittar lite här och där ute på stan. Det är förbjudet att röka på gatan här. Visst gör folk det ändå, men det är ändå inte många som gör det. Istället finns det smoke-stations lite här och var. Här kan vi komma in lite mer på en av polisens absoluta favoritsysslor i det här landet också. Be folk fimpa sina cigg. På riktigt. Alla utrustade med en bärbar askkopp.
Så här följer lite bilder, väldigt välillustrerade, som jag gärna vill att ni ska ta del av.
"Don't smoke in bathrooms of train stations. The toilet is not a big ashtray"
"Public Toilet not ashtray"
"A portable ashtray is not a licence to smoke anywhere you please."
"Smoke, Crowd, Portable ashtray" Ja man ser ju hur röken fullständigt hugger huvudena av de stackars icke-rökarna
Här under får vi följa händelseförloppet ur både ickerökaren och rökarens perspektiv. Mycket pedagogiskt upplagt.
Vänster: "As I walked along, I was blowing smoke into someones face behind me"
"Smoke, Back" Vi ser här hur röken växer exponentiellt och fullkomligt slukar stackaren bakom
Höger: "I see a person walking in front of me. I pass the smoker to avoid the smoke" "Tobaco, Pass" Ett typiskt exempel på att det är offret som måste rätta sig. Ett orättvist samhälle på många sätt.
"The fire disappears beneath his shoe. Unfortunately, the butt still remains.."
"Tobacco, Remains"
Oj Oj Oj, känn skuldkänslor. Har just du någonsin fimpat en cigarett på gatan?
"Stand Ashtrays. Disposing of a lit cigarette in one just creates more smoke"
Vi ser här hur en brandman blir tvungen att rycka ut och släcka röken i askkoppen bara för att någon oeftertänksam individ slängt ner sin cigarett utan att släcka den först!
"I quietly hold my breath whenever I come across someone smoking"
"Smoke, Smoke, Smoke, Stop!" Man ser verkligen hur den farliga rökaren kommer närmre och närmre. Likt Hajen i Hajenfilmerna. Får melodin i huvudet nu också.
Och här följer min absoluta favorit
"Inhaled. Burned. Thrown Away. If it were anything but a cigarette it would surely be crying"
"Meet > Love > The End" Djupt...
Så jag hoppas att ni har tänk på vad ni egentligen ställer till med nu.
Kändes bra att skriva ett helt oseriöst inlägg. Hoppas ni fick er ett skratt, eller så är min humor bara allmänt udda. Har bara en riktigt viktig sak att tillägga innan jag går och lägger mig, nämligen:
PLEASE DO IT AT THE BEACH!
Ayong, den koreanska bruden i vårt guest house har åkt hem.
Har sett när tusentals flytande ljust tänts i Sumidafloden.
Varit på min första hemma fest. (!)
Gjort Sverige stolta genom att sjunga Karamel-Dansen på karaoke.
Men inget av de ämnena orkar jag ta upp idag!
Tänkte det var dags att ge alla rökare en smäll på käften. Får ju passa på nu medan jag med all rätt kan göra det. Det finns en massiv antirökkampanj som pågått här sedan jag var här förra gången 2006, om inte längre. Lite uppläxande skyltar som man hittar lite här och där ute på stan. Det är förbjudet att röka på gatan här. Visst gör folk det ändå, men det är ändå inte många som gör det. Istället finns det smoke-stations lite här och var. Här kan vi komma in lite mer på en av polisens absoluta favoritsysslor i det här landet också. Be folk fimpa sina cigg. På riktigt. Alla utrustade med en bärbar askkopp.
Så här följer lite bilder, väldigt välillustrerade, som jag gärna vill att ni ska ta del av.
"Don't smoke in bathrooms of train stations. The toilet is not a big ashtray"
"Public Toilet not ashtray"
"A portable ashtray is not a licence to smoke anywhere you please."
"Smoke, Crowd, Portable ashtray" Ja man ser ju hur röken fullständigt hugger huvudena av de stackars icke-rökarna
Här under får vi följa händelseförloppet ur både ickerökaren och rökarens perspektiv. Mycket pedagogiskt upplagt.
Vänster: "As I walked along, I was blowing smoke into someones face behind me"
"Smoke, Back" Vi ser här hur röken växer exponentiellt och fullkomligt slukar stackaren bakom
Höger: "I see a person walking in front of me. I pass the smoker to avoid the smoke" "Tobaco, Pass" Ett typiskt exempel på att det är offret som måste rätta sig. Ett orättvist samhälle på många sätt.
"The fire disappears beneath his shoe. Unfortunately, the butt still remains.."
"Tobacco, Remains"
Oj Oj Oj, känn skuldkänslor. Har just du någonsin fimpat en cigarett på gatan?
"Stand Ashtrays. Disposing of a lit cigarette in one just creates more smoke"
Vi ser här hur en brandman blir tvungen att rycka ut och släcka röken i askkoppen bara för att någon oeftertänksam individ slängt ner sin cigarett utan att släcka den först!
"I quietly hold my breath whenever I come across someone smoking"
"Smoke, Smoke, Smoke, Stop!" Man ser verkligen hur den farliga rökaren kommer närmre och närmre. Likt Hajen i Hajenfilmerna. Får melodin i huvudet nu också.
Och här följer min absoluta favorit
"Inhaled. Burned. Thrown Away. If it were anything but a cigarette it would surely be crying"
"Meet > Love > The End" Djupt...
Så jag hoppas att ni har tänk på vad ni egentligen ställer till med nu.
Kändes bra att skriva ett helt oseriöst inlägg. Hoppas ni fick er ett skratt, eller så är min humor bara allmänt udda. Har bara en riktigt viktig sak att tillägga innan jag går och lägger mig, nämligen:
PLEASE DO IT AT THE BEACH!
